Lars-Olof Kallings fotograferad på Follingbo kyrkogård i socknen han växte upp i. Han blev ett världsnamn inom FN och kampen mot aids.
Lars Olof Kallings växte upp på gården i Follingbo, dit han återkom varje sommar även om han vintertid bodde i Stockholm. För många blev han ett världskänt namn när aidsepidemin skulle stoppas.
– Han ville aldrig framhålla sig själv, och sa alltid att de var ett lag, säger dottern Birgitta Kallings.
Som chef för Statens bakteriologiska laboratorium, som sedan blev Smittskyddsinstitutet och Folkhälsomyndigheten, blev Lars-Olof Kallings generalsekreterare för internationella aidsfederationen.
– Han blev FN:s sändebud och biträdande generalsekreterare i FN, först för Kofi Annan och sedan Ban Ki-Mon, i Östeuropa, säger Birgitta Kallings.
Hon berättar hur jobbet tog hennes pappa till i stort sett alla hörn i världen:
– Mitt första reseminne är från 1968, då vi fick följa med honom till USA. Martin Luther King hade precis blivit skjuten, det var fredsmarsch i Washington, och Robert Kennedy blev skjuten medan vi var där.
Lars-Olof Kallings fotograferad vid sommarstugan i Östergarn.
Att Lars-Olof Kallings var lång och tidigt vithårig gav honom ett särskilt mottagande i andra länder.
– Han blev alltid väldigt respekterad, säger Birgitta Kallings.
Innan Lars-Olof Kallings fyllde 80 år tilldelades han kunglig guldmedalj, för "för framstående nationella och internationella insatser på epidemiologins område". Han sammanfattade också sitt yrkesliv i memoarerna: ”Det passionerade sändebudet”.
Lars-Olof Kallings sörjs närmast av hustrun Ingegerd, fem barn, Ingegerds fyra barn, barnbarn och ett barnbarnsbarn. Han blev 94 år.