Mina Broström är för tillfället sjukskriven. "Jag jobbar för katterna när jag känner att jag orkar, samtidigt är det katterna som ger mig energi", säger hon om det frivilliga arbetet för Kattstödet.
Mina Broström, volontär på Kattstödet Gotland, ser tillbaka på ett ganska intensivt 2022.
– Det har varit många insatser, med ovanligt många kattungar som fötts i det vilda sent på året, berättar hon.
Nyligen lanserade Kattstödet sin blogg för att sprida information om katterna för att hitta nya hem men också för att få in bidrag till föreningens katthem i Follingbo.
– Jag filmar ofta när vi är ute på fältet, men kände att det saknades en kanal för att nå ut till så många som möjligt, säger Mina Broström.
En av katterna vars livsöden porträtteras, är honkatten Kastanj som kom till Follingbo från Kappelshamn i juli med sina tre ungar. I dag har kattungarna fått nya hem och flyttat, men nu behöver Kastanj ett hem.
Mina Broström, volontär på Kattstödet Gotland, hälsar på två av katthemmets inneboende. Den gråtigrerade honan Kastanj är redo att flytta till ett nytt hem, sedan hon kom till Follingbo i somras med sina tre ungar. Sköldpaddsfärgade Ariel däremot, har varit här sedan katthemmet startade och kommer troligtvis aldrig att flytta härifrån.
– Hon har varit väldigt skygg sen hon kom hit men nyligen var det som att det bara lossnade. Nu är hon väldigt social och kommer hela tiden, säger Frida Hemström, volontär på katthemmet.
Och så är det inte sällan men katterna som kommer dit, oavsett från vilka slags förhållanden de levt i tidigare.
Det finns många olika sätt att engagera sig i verksamheten. ”Bara att komma hit och vara med katterna en stund, gör mycket”, säger Frida Hemström, volontär på Kattstödet.
– Tyvärr förstår inte alla det. Och det händer att vi får tillbaka katter. Ibland har man också gjort vad man kunnat för att få katten att trivas. Men vi önskar att folk är mer pålästa, och att man förstår att det kan ta lite tid för en katt att vänja sig, säger Frida Hemström.
Här bor två kattungar som behöver ett nytt hem. Kattstödet vill att syskonen, som är cirka 13 veckor, ska få komma till samma ställe.
Ett fenomen som även Mina Broström känner igen.
– Det är ganska frustrerande ibland. Det finns liksom en förväntan om att man ska hitta den "perfekta" katten här. Det är inte vårat jobb att förmedla katter till människor, det här är ju ett arbete för att få ner antalet katter som föds och lever ute i det vilda, säger hon.
Vissa katter behöver sitt egna utrymme. Därför skulle de också må bäst av att få flytta till ett eget hem.
Bland de 60-talet katterna som bor här finns det också några som aldrig kommer att flytta. Det har också hänt att katter som omplacerats, har rymt tillbaka till gården. De har bott in sig och det är här de vill vara.
– De katterna kommer att få vara kvar här, säger Frida Hemström.
När GT visas runt i lokalerna är det lätt att förstå varför så många katter trivs alldeles utmärkt. Med gott om mysiga kryp-in och sovplatser, tillgång till stora ytor och utevistelse – och massor av kompisar att leka eller mysa med.
Många av katterna har behov av utevistelse. Uggla (på bilden) har möjligheten att gå ut och in när hon känner för det.
Men de allra flesta katter som kommer till katthemmet är på tillfälligt besök och är förr eller senare redo att flytta till ett nytt och långvarigt hem.
– Katter är sociala djur, särskilt de som kommer från ett hem med mycket kärlek och kel, säger Mina Broström.
De två kattungarna har varit ganska skygga sedan de kom till katthemmet i början av december. Men nyligen lossnade det även för dem och de är väldigt nyfikna när det kommer besökare.
Den gula hankatten Snorken, 12 år, är just en sådan individ.
– Han skulle verkligen behöva komma till någon som har mycket tid att kela och gosa. Det är verkligen världens snällaste och gosigaste katt, säger Frida Hemström.
Snorken gör sitt yttersta för att bli bra på bild. (Och för att få en kelstund med fotografen).
Hon tror inte att det kommer att dröja länge tills Snorken får ett nytt hem.
– Men man önskar ju att han fick gosa mer, vi är flera volontärer som jobbar här och sköter om katterna men man känner sig lite otillräcklig när man inte har tid att sitta och gosa.
Därför hoppas hon att fler vill engagera sig.
– Vi är alltid i behov av fler volontärer som går in och tar pass. Men det vi har mest behov av just nu är folk som kommer hit och bara myser och är med katterna, kanske en kväll i veckan. Då kan vi som jobbar här får mer tid till annat som måste göras, säger Frida Hemström.