Hennes ”imperium” är ännu ganska blygsamt, några kilometer från Bogekorset. På övervåningen i ladugården finns något så exotiskt – efter tekoindustrins död förra seklet – som en klunga stickmaskiner.
– Den äldsta är en brittisk maskin från 1940-talet, den yngsta tillverkad i Japan på 1970-talet, berättar Ulrika Ek, 50, som verkar ha ett hatkärleksfullt förhållande till blanka maskiner med strumpludd på. Här finns mekanik i överflöd, rullar i tjockt stål som drivs av kedjor.
– Jag vet inte hur mycket tid jag lägger på att meka med allt det här, men det är många timmar. Jag kunde ingenting innan men har fått lära mig, säger Ulrika Ek med en skruvmejsel i handen.
För inte så länge sedan jobbade hon som vice vd för Volvos internationella entreprenaddivision.
Men det blev tråkigt.
– Jag saknade tiden som mellanchef där jag kom i kontakt med killarna på golvet. Jag gick in till chefen och sa att jag ville säga upp mig för att bli textilkonstnär på heltid.
Ulrika hade vid den tidpunkten drivit eget företag på sin fritid i 15 år.
Lediga stunder vill hon inte kännas vid.
– Det här jobbet är perfekt – fritid och arbete flyter samman.
I snart två år har hon drivit Gotlands strumpfabrik tillsammans med maken Urban. Platsen är en bondgård som de första 17 åren var parets sommarhus, men längtan blev allt större efter att bo på Gotland året om.
– Ska jag vara ärlig så handlar det väl om företagande till 50 procent och resten någon form av självförverkligande. Kanske är det medelålderskris också.
Det handlar om att vara ärlig mot sina drömmar, säger Ulrika Ek.
– Jag tror inte jag kommer att bli förmögen på det här, jag är nöjd om jag kan jobba en normal årsarbetstid och få en minimilön. Det här är heller inte något vi vågar låna till, om det inte skulle fungera. Vi investerar i den takt vi får in pengar. Nu satsar vi allt och ger det några år.
Hittills har det enbart handlat om strumpor men nu växer självförtroendet i ladan. Strumptillverkningen har utökats med produktion av stickade kläder: tröjor, koftor, kappor. Det mesta efter egen design.
Företaget har redan i dag en person anställd på 25 procent. Efter nyår skulle hon gärna anställa en sömmerska på deltid, för att få ihop ett lager till sommaren.
Ulrika Ek satsar inte på bredd utan på en stil som hon själv gillar, inspirerad av uppväxten i Piteå men även av Gotland.
– Vår kapacitet är blygsam och vi kan inte producera plagg i något större antal än.
De första åren har Ulrika haft öppet för försäljning på sommaren och ägnat höst och vinter åt mässor. Det blir omkring 80 mässdagar om året, säger hon, det mesta från september till oktober, resor från Gävle och söderöver.
– Vad jag vet har ingen tillverkat strumpor kommersiellt på Gotland tidigare. Och kombinationen strumpor och kläder är jag nog ganska ensam om i hela landet.
Ulrikas strumpor tillverkas av mohair från angoraget.
– Vi har priser i paritet med de bästa friluftsstrumporna i butikerna i dag men med en betydligt högre kvalitet.
Reaktionerna från omgivningen har mestadels varit positiva, berättar Ulrika.
– En del tycker nog vi är lite galna, men många tycker det är spännande också.