– Det har blivit lite som att politikerna nu har vaknat.
Det menar Malin Dahlström, gotländsk forskare i ekonomisk historia med cementkartellernas historia som specialitet, verksam vid Göteborgs universitet.
Sedan mark- och miljööverdomstolens avvisning den 6 juli som innebar stopp för Cementas brytning från och med den 1 november och det sedan med åtta månader förlängda tillståndet har Cementa och Slite varit och är fortsatt i centrum för den svenska nyhetsförmedlingen.
Tillgången till cement (den viktigaste beståndsdelen i betong) visade sig påverka inte bara bostadsbyggandet utan i stort sett all tyngre svensk infrastruktur. I går meddelade exempelvis Konjunkturinstitutet att man räknade med en positiv utveckling för svensk ekonomi under hösten. Dock med brasklappen att en svensk cementkris innebär ett konjunkturhot
Ändå är det ett riksdagsbeslut som inneburit grunden för den situation och monopolsituation som nu råder. Malin Dahlström:
– Beslut fattades i riksdagen 1974. Då hade efterfrågan på cement gått ner på grund av att miljonprogrammet höll på att ta slut och till detta kom oljekrisen som påverkade byggsektorn. Det fanns två stora företag kvar i Sverige, Cementa hade 80 procent av tillverkningen och Gullhögen, som i dag är Skövdefabriken, 20 procent.
– Industrivärden ville sälja Gullhögen och det man från politiskt håll var orolig för var att det då kunde komma in utländskt ägande. Staten ägde dessutom en del av Gullhögen genom LKAB, så det fanns möjligheter för staten att ställa krav. Så länge staten var med tilläts monopolet, priserna reglerades och det var också ett sätt att värna svenskt ägande i cementindustrin och fortsatt produktion här.
1991 skedde dock av ideologiska skäl en privatisering av bland annat cementindustrin och staten släppte sitt ägande. Cementa bytte namn till Euroc blev sedanåter Cementa. Sedan 1999 är tyska Heidelberg Cement ägare och verksamheten är koncentrerad till Slite.
Skulle Sverige kunna importera hela vårt cementbehov?
– Heidelberg är en så stor koncern med fabriker runtom i världen så självklart kan de på sikt ändra om sina vägar för import och export. Från Slite går allt via vattnet och de båtarna kan så klart användas åt andra hållet, framhåller Malin Dahlström.
Men så är inte inriktningen i dagsläget.
– Den svenska regeringen har intagit ståndpunkten att svensk cementindustri är så pass viktig att man kommer att ta till åtgärder för att ha den kvar.
Men Malin Dahlström ser en annan lösning.
– Det här understryker ur miljöperspektiv att vi förbrukar alldeles för mycket cement. Vi måste bygga mindre helt enkelt. Behöver vi så stora byggnader och vägar.
Kan man kalla det förlängda tillståndet en delseger för Cementa?
– Det är egentligen inte en seger när det gäller domstolsförhandlingen. Cementa kan nu förbereda en ny ansökan till Mark- och miljödomstolen. Annars inväntar man HD:s beslut om denna tar upp överklagandet. Heidelberg har helt överlåtit detta till dotterbolaget Cementa. Så hur det spelar in i Heidelberg Cements planer för framtiden har vi ingen aning om, konstaterar Malin Dahlström.
Hon håller med om att förlängningsbeslutet kom överraskande.
– Jag hade inte hört någon förutse det beslutet innan, utan Cementa och regeringen såg att man kunde göra den här ändringen i miljöbalken.