De är snygga, moderna och fulla av små tekniska tryckdetaljer. Så avancerade att det inte är någon mening att försöka plageria dem. Sedan de nya sedlarna togs i bruk, i oktober 2015, har det endast inkommit 360 falska varianter till Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) i Linköping. Värdet på dessa är blygsamma 192 800 kronor, men för merparten står 200-kronorssedeln, där Ingmar Bergman pryder framsidan och Fårös raukar baksidan.
Om det nu är så svårt, varför ens försöka att förfalska de nya sedlarna?
– Förfalskare brukar ha en tendens att utnyttja lämpliga tillfällen och nu kanske folk inte har samma koll på hur sedlarna ska kännas och hur de ska se ut, säger Michael Jansson på NFC, i senaste avsnittet av "Veckans Brott".
Vilka är det som försöker förfalska sedlar?
– Jag tror att det i första hand är experimentlystna personer som vill prova sin egen utrustning som man har hemma, säger Michael Jansson.
Programmets expert, Leif GW Persson, har sin egen teknik för att avgöra om en sedel är falsk eller inte.
– Jag tycker att det känns i näven, säger han.