Under 2013 inventerade Region Gotland, i samarbete med regionförbundet i Kalmar, nedlagda sopdeponier för att kartlägga vilka som kan utgöra en risk för människa och miljö. Totalt 32 gamla soptippar på Gotland riskklassades, och i dagsläget finns 18 som är prioriterade. Efter inventeringen har regionen upphandlat med konsultbolag, som sedan åker till deponierna och gör en miljöteknisk undersökning. Näst på tur att undersökas är två soptippar i Endre.
– Anledningen till att vi ska utreda deponierna är för att om marken är förorenad kan det finnas risk att det spridit sig till grundvattnet, säger Anders Nyberg, miljöingenjör på Region Gotland.
Riskklassningarna baseras på skriftliga källor så som gamla dagboksanteckningar, muntliga källor och gamla flygbilder över området.
– Om vi får en uppgift om att det dumpats 50 bilbatterier på platsen på 50-talet blir det direkt riskklass 1 eller 2. Vi vet inte vad tipparna innehåller innan vi gjort platsundersökningar.
Även deponin i Sanda som har riskklass 2, och användes mellan år 1964-1979, ska undersökas. Under inventeringen 2013 kom uppgifter fram om att bland annat schaktmassor, bilvrak, däck, trädgårds-, hushålls- och industriavfall har slängts där. Om föroreningar har spridits finns risk att grundvattnet har påverkats.
– Bedömningen har gjorts att vi ska gå vidare med det. Det ligger prioriterat och vi ska beställa ett platsbesök så att en miljöteknisk undersökning kan genomföras, säger Anders Nyberg.
Några av deponierna har redan undersökts sedan inventeringen. Deponierna i Burs, Dalhem, Ljugarn och Lummelunda har kunnat klassas ned till riskklass 3, eftersom man inte hittat någonting. Ett annat sådant exempel är deponin i Tofta, som efter inventeringen topprioriterades då man fått uppgifter om att kemiskt avfall ska ha lagrats där.
– Det väckte självklart många frågor så i februari i år var vi där och grävde. Vi hittade ingenting och fick skriva av det, men sådana uppgifter måste tas på allvar, berättar Anders Nyberg.
Om en tipp visar sig ha föroreningar är den vanligaste åtgärden att täcka över platsen med exempelvis jord eller lera. Detta är precis vad som görs på Visby deponi, som har riskklass 1. Tippen började användas på 50-talet och då slängdes det mycket organiskt material, som när det bryts ned bildar gas. Deponin är inte sluttäckt än och det är ett arbete som kommer att ta många år, berättar Anders Nyberg.
– Vi måste samla material och det kostar en hel del att genomföra en täckning.