Anna Jansson brukar ta in på Sjöstugan på Fridhem när hon ska hämta inspiration till sitt skrivande.
Fridhem är det självklara valet när Anna Jansson väljer avstamp för en vandring i GA:s sommarserie "På väg".
– Här har jag mördat, skrockar Anna Jansson, som har blivit Gotlands mesta deckardrottning efter 22 böcker i Maria Wern-serien och 20 barndeckare om Emil Wern.
Från Fridhem styr hon gärna stegen mot Högklint. Också där har hon varit i farten med sin mordiska penna.
– Jag gillar att ha vågskålarna i balans, så jag mördar gärna på vackra platser. Och Fridhem är perfekt, vackert och förrädiskt. Här finns farliga underströmmar i vattnet och det stora gullregnsträdet, med sina giftiga frökapslar.
Anna Jansson, som bor i Örebro, kombinerar semestern på Gotland med rekognosering inför nästa bok i Wern-serien. Men det här samtalet ska handla om en bok som kom ut redan 2006: "Främmande fågel".
En sjuk fågel tar sig in i ett duvslag i Klintehamn och här får smittan fäste. Via en kokerska insjuknar barnen på ett fotbollsläger och sedan är smittspridningen igång.
Anna Jansson fick idén när hon läste om fågelinfluensa i Sydostasien. Som den spänningsförfattare hon är twistade hon till händelseutvecklingen: Viruset slog ut organ i hela kroppen. Människor blev så svårt sjuka att de inte kunde andas. Myndigheterna stod handfallna, samhället hade ingen beredskap. Det var brist på respiratorer, det saknades munskydd och vårdpersonalen vågade inte gå till jobbet.
Fridhem har en central roll i Anna Janssons liv. Hennes pappa var aktiv i stiftelsen som på 70-talet köpte prinsessan Eugenies sommarresidens. Här förestod hon kaffestugan under några somrar, är spenderade hon sin bröllopsnatt och hit har hon kommit för att hämta inspiration till sina deckare.
Boksläppet blev kusligt vältajmat. "Främmande fågel" kom ut samtidigt som Sverige fick sina första fall av fågelinfluensa 2006.
– Samma dag som boken började säljas hos Wessman & Petterssons i Visby hittades de första smittade fåglarna vid Sjauster, minns Anna Jansson.
Fågelinfluensan orsakade ingen allvarlig smittspridning och några recensenter tyckte att historien var helt överdriven. 15 år senare vet vi bättre. Idag känns "Främmande fågel" som något av en profetia.
Hur kunde du förutse händelseutvecklingen?
– Det var noggrann research. Jag intervjuade experter och fågelinfluensa är samma typ av virus som spanska sjukan.
"Främmande fågel" fick stor uppmärksamhet. Anna blev bjuden till kungen och fick tala på riksdagsbiblioteket för politiker. Här tryckte hon bland annat på vikten av att ha lager med skyddsutrustning. Det tipset nappade man uppenbarligen inte på.
– Politiken är kortsiktig. Man vill inte ta pengar idag för att avhjälpa katastrofer i framtiden, konstaterar Anna Jansson.
Anna Jansson är sjuksköterska, men hennes intresse för sjukdom och smittspridning hänger också samman med hennes egen bakgrund:
När Annas farfar dog i TBC 1924 fick farmor Emma flytta hem till sin mamma i Klinte med fyra små barn. Här födde hon ett femte och det var Annas pappa Bernt. När Emma dog i sjukdomen fick hennes mor Anna Bäckström ta hand om hela barnaskaran. Hon var då 54 år. Och sedan dog tre av systrarna.
Dramatiken tog inte slut där. Annas pappa Bernt fick också TBC som ung vuxen. Han vårdades på sanatoriet i Follingbo, där han träffade sjuksköterskan Barbro, som skulle bli Annas mamma. Men när Anna var på väg hade även Barbro blivit sjuk i TBC.
– Jag togs ifrån henne direkt vid förlossningen och första fyra månaderna i mitt liv fick jag bo på ett spädbarnshem, berättar Anna. Mamma opererades igen de kommande åren. Det var inte säkert att hon skulle överleva.
Anna Janssons familjehistoria kantas av dramatik. Nästan hela hennes pappas familj dog i TBC.
Som vuxen har Anna funderat på hur familjens öden har påverkat henne. Hon inser att det inte var en slump att hon blev sjuksköterska, med inriktning på lungmedicin. Och uppvuxen med insikt om att katastrofer kan inträffa har det blivit en självklarhet för Anna att ha en beredskap i sitt eget liv.
– Det finns människor som inte skulle klara nästa dag, men jag har vattendunkar och fotogenvärmare. För mig är det troligt att det kan uppstå en kris. Historien visar det.
I krisen är det också viktigt att det finns människor som ställer upp. Annas mamma arbetade med TBC-smittade fast hon kunde bli smittad.
– Vi pratade om det. Jag sa att "du kunde ju ha dött!" Och hon berättade att hon var rädd men; "Vem skulle annars göra det"? Det handlar om samhället. Om inte alla bidrar finns inte samhället.
I pandemin har Anna Jansson återvänt till sitt gamla arbete. Nu jobbar hon extra som vaccinsköterska.
För egen del har Anna ägnat pandemin åt fortsatt skrivande. Den tjugofjärde boken om Maria Wern är på gång. Och efter mer än 20 år som författare på heltid är hon sjuksköterska igen:
– Jag vaccinerar! En liten kugge i ett stort maskineri, men jag kan göra något!
Följ med till en av Anna Janssons favoritplatser: