Tryffel, Christina Wedén
En ljus ring runt en liten ek avslöjar att det som ibland kallas för det "svarta guldet" eller "jordens diamant" gömmer sig i marken.
– Det är tryffelns mycel som breder ut sig, säger Christina Wedén som för över 25 år sedan fann en oväntad kulinarisk skatt, den svarta bourgognetryffeln, i den gotländska myllan.
Det var i samband med att Christina Wedén 1996 skrev sitt examensarbete i biologi om svampar som hon lokaliserade ett tryffelställe på Gotland. Under sommaren samma år rensade en gotlänning boende på mellersta Gotland i sitt trädgårdsland och drog upp några märkliga knölar ur jorden.
Trädgårdslandet var omgivet av hassel och ek, två träd som tryfflar gärna växer tillsammans med. Christina Wedén for till platsen och efter en del inspektion hittade hon sitt livs största tryffel.
– Den vägde ett kvarts kilo, säger hon.
Sedan dess har hennes intresse för tryffeln fortsatt. I dag är hon forskare och lärare i farmakognosi vid Uppsala universitet. Hon har bidragit till att ytterligare ett 50-tal tryffelhabitat identifierats på Gotland.
På Gotland har hon varit med och initierat tio tryffelodlingar varav sju ännu finns kvar. Det är till en av de odlingarna hon i dag tagit med en grupp studenter från den sommarkurs om tryffelsvampar på Gotland som hon håller för femte året i rad.
I den karga steniga marken nära kusten i Fröjel har ett område planterats med hassel och ek. Plantorna har fått växa i jord som blandats med sporer från tryffeln vilket gjort att svamparnas mycel fått fäste bland trädens rötter. Sex år efter att odlingen planterades kunde de första tryfflarna plockas upp.
På plats är även tryffeljägaren Kerstin Lundberg och hennes två tryffelhundar Milo och Mysak.
Medan Kerstin Lundberg tillsammans med Milo försvinner in bland träden får Christina Wedén syn på en liten grop i marken under en hassel. Hon sätter sig på huk luktar på jorden i gropen som förmodligen en mus har grävt. Christina känner på den svaga doften från jorden att svampen finns där.
– De mogna sporerna signalerar att nu är vi redo att spridas, säger hon.
Hon gräver lite till och hittar snart en svart och skrovlig tryffel som ett djur, förmodligen musen gnagt på.
– Den ser inte mogen ut, säger hon.
Maarit Liukolampi tilsammans med tryffeljägaren Kerstin Lundberg och hennes lagotto romagnolo som just hittat gotländsk tryffel.
Den mogna tryffeln är brun inuti, den här är just beige, nästan vit.
– Man ska inte ta upp omogen tryffel, då är det bättre att äta potatis, säger hon.
Även Kerstin Lundberg och hunden Milo har fått korn på tryffel på flera olika platser i odlingen. Den största de hittar har "storleken av ett barnhuvud" men den får ligga kvar i marken för att mogna.
– Det ser bättre ut än vad jag trodde. Det bådar gott inför hösten, säger Kerstin Lundberg.
Tack vare Gotlands milda klimat trivs tryffeln här.
– De långa milda höstarna och den kalkrika marken gynnar tryffeln, säger Christina Wedén.
Den gotländska svarta tryffeln, som är samma art som fransmännen kallar bourgognetryffel, växer vilt på Gotland.
Med på kursen är en blandad skara tryffelentusiaster. Två av dem, Maarit Liukolampi och Kirsi Saloniemi, har rest från Finland för att delta.
– Vi håller i kurser i Finland och lär ut hur man hittar den vilda finska tryffeln, säger Kirsi Saloniemi.
Men tryffeljakten i Finland skiljer sig en del från den på Gotland där den svarta tryffeln växer.
– Vi har vit, vild tryffel, den är lite starkare i smaken än den svarta, det går inte att jämföra, säger Kirsi Saloniemi.