Åke Lyberg förefaller en smula förbryllad när reportern sladdar in vid torpet längs Ansarvevägen i Fröjel.
– Inte kunde jag ana att det här skulle vara något för tidningen. Jag skickade mest det där mejlet som en kul grej, säger han.
Mejlet till Gotlands Tidningar löd: "Gotlands högsta solros, 5 meter tror jag, med över 20 blommor", och så en bifogad bild på underverket, solrosen som vajar i höjd med husets skorsten.
"Man vill ju veta hur han gjort för få den så stor. Pissar han på den? Det ska man", undrar en odlingsintresserad kollega på redaktionen.
På plats i Fröjel – vid sommarstugan som för stunden tjänar som boende i väntan på en lägenhet i Visby – är frågan alltså given:
Åke! Har du kissat på den? Det ska man.
– Jaha? Det ska man alltså. Jo, nej, några såna knep har vi inte tagit till, säger han.
Åke Lyberg har själv svårt att förstå hur det gick till.
– Eva (sambon) fick två plantor av en bekant. Vi planterade dem för skojs skull utan några förväntningar i våras, de var väl runt 20 centimeter då. Sen sköt de bara i höjden, trots att de inte fått någon särskild näring. Det är väl bra jord här helt enkelt. Det finns nog inget hemligt framgångsrecept.
Glada amatörer, och ändå lyckades ni så bra?
– Ja, jag vet inte ens vad den här sorten heter. Det är väl vanlig solros, antar jag.
I takt med att plantan växt har den blivit mer och mer utsatt för vädrets makter. Nyligen lämnades den vind för våg när paret Lyberg/Holmberg begav sig på utlandsresa – men Gotlands kanske högsta solros klarade prövningen galant.
– Den har en väldigt stark stam, men jag har ju fått binda upp den ordentligt och så nu när den är så stor. Den kräver lite pyssel. För ett tag sedan var jag uppe med stege för att klippa av några av de större blommorna. Det var visst ganska tunga, för det smällde rejält när de for ner på plasttaket. Det blev ett litet hål faktiskt.
Solrosen syns tydligt från vägen och har således rönt viss uppmärksamhet i grannlaget.
– Vi har ju ett boende här i närheten (det socialterapeutiskt bykollektivet Hajdes). De går förbi här på promenad varje dag och säger samma sak varje gång, att det är otroligt hur många blommor det är på den.
Vad händer nu? Har ni fått blodad tand?
– Det vet jag inte det. Vi får se vad det blir av det. Den här får blommar färdigt, sen ser vi hur vi hanterar den, säger Åke Lyberg.