”Jag blir både ledsen och förbannad”

Per Dahl har besökt fågeltornet i Stockvike, Faludden, sedan 1980-talet. Han hälsar ofta på Sven-Olof Lorentzen, som har stuga på Sudret. För fem år sedan drabbades Per av en svår motgång. Från ett aktivt liv som infektionsläkare i Växjö blev han rullstolsburen. En stroke ledde till partiell förlamning.

– När jag efter smällen hälsade på och vi åkte hit till tornet blev jag glad över att det fått en ramp och en plattform. Men jag blev lika ledsen över att det inte gick att ta sig fram till tornet i min elrullstol, berättar han.

En gång, med stor möda och inte helt riskfritt, kånkade vännerna Sven-Olof Lorentzen och Lennart Stillerud plank som de lade ut som spänger till rullstolen. Men det är inte en lösning som håller i längden.

Fågeltornet är öns äldsta, uppfört 1962.

För tre-fyra år sedan bestämde sig ägaren, Naturskyddsföreningen Gotland, för att renovera tornet. Då byggdes en ramp och en plattform som lämpar sig utmärkt för rullstolar.

Projektet kostade 140 000 kronor, länsstyrelsen gav hälften i bidrag.

– Tornet är vårt. Länsstyrelsen hade ingen skyldighet, men var schysst och hjälpte till, säger Björn Hjernquist från Naturskyddsföreningen Gotland.

Men problemet med passagen genom en kreatursgrind och över två små diken blev inte löst, trots att det enligt Björn Hjernquist fanns utfästelser från länsstyrelsen om att göra stigen tillgänglig.

– Inga papper skrevs, men i föreningen trodde vi att det skulle ordnas samma år.

Per Dahl har mejlat till länsstyrelsen under flera år och även haft kontakt med Naturskyddsföreningen.

– Jag förstår att man måste ta hänsyn till betande djur och till en känslig flora. Men det finns många exempel på ställen där man kunnat lösa sådana här frågor, både från mina hemtrakter i Småland och på Gotland, säger han.

Han tycker också det är ett starkt argument att fullfölja tillgängligheten då offentliga medel redan satsats.

– Naturen har alltid betytt mycket för mig, fortsätter han.

– Jag blir både ledsen och förbannad när åren bara går. Det skulle betyda så mycket för mig att kunna ta mig fram till tornet och få skåda tillsammans med mina vänner.

För länsstyrelsen har det varit ett problem att projektet inte redan från starten tänkte in och löste tillgängligheten hela vägen från parkeringsplatsen och grinden.

Men efter ett möte nyligen mellan Björn Hjernquist och Tomas Johansson, naturvårdsförvaltare på Länsstyrelsen Gotland, uppger båda att en lösning nu är i sikte:

– Bollen är i rullning. Men det blir inga stora träkonstruktioner och vi kommer inte att kunna leva upp till alla handikappnormer, säger Tomas Johansson till Gotlands Tidningar.

Tanken är att hårdgöra övergångarna över dikena, samt marken närmast tornet, där det kan vara rejält med vatten. Grinden ska bli möjlig att ta sig igenom med rullstol, eller för den delen barnvagn.

– Men före sommaren blir det inte klart. Ingreppet i stenmuren vid grinden kräver dispens, säger Tomas Johans­son.

Med länsstyrelsen Gotland som sökande måste den dispensen ges av en annan länsstyrelse.

Innan årets slut ska dock Per Dahl – och andra rullstolsburna – kunna njuta av utsikten från fågeltornet.