En av de återkommande åtgärderna mot vattenbristen är att bygga en avsaltningsanläggning. Liberalernas Bror Lindahl skrev en motion om avsaltningsanläggning redan hösten 1985. 32 år senare finns ännu ingen anläggning för det regionala nätet i drift. Bristen på agerande kan bidra till politikerförakt, varnar han.
På andra sidan vägen, ligger lagården där Bror förr hade sina 85 mjölkkor.
– Jag är lantbrukare i botten och jag ser hur förödande de torra somrarna är för Gotland, säger han.
Brist. Bror Lindahl hushållar med vattnet hemma i Stånga, för att det ska räcka till sommartid.
Det var korna som först väckte Bror Lindahls engagemang i vattenfrågan.
– När frugan och jag köpte gården fick vi köra vatten till djuren. När jag låg och körde sommartid började jag tänka på vattenfrågan, säger han.
Han löste gårdens bekymmer genom att borra ny brun. Vattnet var bräckt, men fick duga ändå.
– Det kunde användas men kaffet smakade lite konstigt, säger Bror Lindahl.
Bror Lindahl (L) är 81 år och kom in i politiken 1968 i dåvarande Stånga kommun. Efter kommunsammanslagningen har han sedan 1982 suttit i fullmäktige, de senaste åren som ersättare.
Redan 1985 motionerade han om att låta bygga ett avsaltningsverk på Gotland.
– Man blev mer eller mindre utskrattad. Det skulle bli för dyrt, säger han om reaktionerna då.
I svaret till Bror Lindahls motion om avsaltningsanläggning 1986 skriver tekniska förvaltningen att de arbetar kontinuerligt med vattenbesparingar. Och att avsaltningsanläggning tidigare inte varit tekniskt och ekonomiskt genomförbar. Men ”sista årets marknadsanalys tyder emellertid på att framsteg gjorts inom området.” En konsult ska anlitas och se över möjligheten.
Tidigt. Redan i september 1985 motionerade Bror Lindahl om bygge av avsaltningsverk på Gotland.
Bror skrev också om vikten om en plan för att spara vatten.
Vad konsulten kom fram till är oklart. Det enda vi vet är att Bror Lindahls förslag föll i glömska.
1990 motionerar miljöpartisten Gunilla Grimlund om en vattenplan med åtgärder för att motverka den ”sedan många år väldokumenterade bristen på vårt viktigaste livsmedel vatten.”
Vattenplanen tar sex år att färdigställa. 1996 presenteras den. I analysen står att den genomsnittliga svensken då gjorde av med 200 liter vatten per person och dygn. När vattenplanen, som siktade på 2010, skrevs hoppades politikerna kunna halvera förbrukningen per person. Men man glömde en viktig detalj i utredningen – åtgärder för att spara vatten. Något som då påtalades av Naturskyddsföreningen.
Någon halvering av förbrukningen per person blev heller inte fallet. Och trots snålspolande toaletter och modern teknik gör den genomsnittliga svensken i dag av med 140 liter vatten per dygn.
Värre. De senaste åren har vattensituationen på Gotland förvärrats.
I vattenplanen 1996 togs möjligheten att använda sig av en avsaltningsanläggning för att säkra vattenförsörjningen upp på nytt. Men inte heller den här gången blir förslaget verklighet. 2008 kom även två medborgarförslag om att bygga avsaltningsanläggning.
Först sommaren 2016 stod ett mindre avsaltningsverk i Herrvik klart att tas i bruk, för att lösa den lokala vattenförsörjningen där.
31 år har gått sedan Bror Lindahls motion och först nu finns ett större avsaltningsverk i sikte. Ett år försenat, på grund av tekniska bekymmer med bland annat nedgrävning av insugningsrör i bottnen långt ut från kusten, hoppas Region Gotland till sommaren 2019 att ett första verk ska stå klart i Kvarnåkershamn i Silte. Något politiskt beslut om att bygga avsaltningsverk i Visby finns inte.
Regionstyrelsens ordförande, socialdemokraten Björn Jansson, har haft en plats i fullmäktige sedan 1982. Han minns inte när avsaltningsanläggning först dök upp som motion.
– Var det 1985 första avsaltningen? Ok. Där ser man, skrattar Björn Jansson.
Vad tänker du om det?
– Ja det är lång tid. Man har väl trott att man ska klara det med de tillgångarna man haft. Det är väl egentligen den bilden. Det är tunga investeringar i avsaltning. Jag tror inte motståndet mot avsaltning är lika stort idag som det var för 30 år sen, säger han.
Björn Jansson berättar att regionen beslutade bygga ut nätet för drygt tio år sedan och att vattensituationen har förvärrats.
– Vi har tagit ut mer vatten så vi har gått hårt åt vårt grundvatten, säger Björn Jansson.
Fart. Björn Jansson menar att de nödvändiga politiska besluten nu är tagna.
Det som på över 30 år inte har gått att ordna på Gotland har Borgholms kommun på norra Öland löst på ett år.
– Det har gått jättefort. Vi lyfte det här för ett år sedan när vattenbristen uppstod, säger Markus Wertwein Ros, chef för VA-frågorna i Borgholm.
Med en budget på 85 miljoner kronor byggs just nu en avsaltningsanläggning för havsvatten. När sommarens torka slår till på Öland förser den nya anläggningen Borgholms kommun med 3 000 kubikmeter per dygn, ungefär en tredjedel av den totala vattenkonsumtionen under högsäsong. Avsaltning av havsvatten drar energi och vattnet blir så rent att även viktiga minaraler försvinner och måste tillsättas igen. Men Öland ser inte det som ett problem.
– Det här är ett bra tillskott. Det är ett väldigt rent vatten som kommer ut, säger Markus Wertwein Ros, och berättar att det avsaltade havsvattnet inte kommer att blandas ut med annat vatten utan gå direkt ut till utvalda abonnenter.
Regionstyrelsens ordförande på Gotland, Björn Jansson (S), ser en stor skillnad.
– Dom hade slut på sitt vatten. Och det har snabbat på den processen och de har inte behövt gå på upphandling. Vi har inte den krissituationen på Gotland och då kan vi inte bortse från att vi måste upphandla. Det är skillnaden mellan Öland och Gotland, säger han.
Då. Folkpartiet ville bygga avsaltningsanläggning och hushålla på vatten.
GA:s kartläggning visar att antalet abonnenter som har anslutit sig till Region Gotlandss vattennät har ökat med 63 procent sedan 1980. Samtidigt har vattenproduktionen minskat stadigt varje decennium. 28 procent mindre vatten pumpas ut nu i ledningarna jämfört med 1980.
Varför har ni inte reagerat?
– Vi har reagerat. Men jag kan inte svara på det. Det är den tekniska nämnden som har haft hand om frågan och inte kommit fram till de besluten som krävts. Det har fördröjts helt enkelt, säger Björn Jansson.
Tommy Gardell (s) kom in som suppleant i fullmäktige 1985 och har i den senaste omgången varit tekniska nämndens ordförande sedan 2011. Han säger att de inte fått klart för sig att situationen blivit akut förrän 2013.
– Man kanske skulle startat processen med avsaltning tidigare. Men det har varit stort politiskt motstånd, säger Tommy Gardell.
Men ni sitter ju i majoritet?
– Men vi har inte varit eniga i majoriteten. Från miljöpartiet och vänstern har man varit starkt emot avsaltning. Det har funnits även i mitt parti ett motstånd mot avsaltning, säger han.
Björn Jansson (s) beskriver återkommande i vår intervju att tekniska nämnden varit flaskhalsen.
Men du är ytterst ansvarig politiker på Gotland. Varför kan du inte få dem att komma överens?
– Jag tillträdde för två år sen. Då var den diskussionen. Och efter det har det hänt saker och ting, säger han.
Om du säger att tekniska nämnden inte kan agera. Har du förtroende för ordföranden i tekniska nämnden Tommy Gardell (s)?
– Ja, det har jag. Jag har fullt förtroende för honom. Det är inte där problemet ligger utan det är att det inte funnits en politisk enighet. Just nu fattar vi de nödvändiga besluten. Och det är full fart på beslutsfattandet, säger Björn Jansson.
Långbänk. Politikern Bror Lindahl ville bygga avsaltningsverk redan 1985. Då blev han utskrattad. I dag planeras för ett verk i Kvarnåkershamn, som ska stå klart först 2019.
Politikerna har duckat för vattenfrågan i decennier. Notan kommer nu, konstaterar Bror Lindahl.
– För sent ska syndaren vakna. Det är ett löjets skimmer när man ser tillbaka. Det känns tråkigt att man inte tog tag i det tidigare. Det är inte snabbt behandlat, men till slut kommer man till vägs ände och måste göra någonting, säger han och tar ett glas vatten mot sin torra hals medan han blickar ut genom köksfönstret.
Sonen tog över gården, men för sju åtta år sedan såldes korna. I dag är Bror tvingad att snåla på vattnet till det hus han numera bor i för att det ska räcka sommartid. Hans brunn, som är grävd, är bara fem meter djup.
– Vi måste vara försiktiga på sommaren. Jag har funderat på att borra. Ska vi sälja huset måste det finnas vattnen så det räcker, säger han.
Vattnet, menar han, är den viktigaste frågan för Gotlands framtid och nu anser han att långbänken måste ersättas av handling.
– Hittills har vi fått 82 millimeter regn här i Stånga i år. Det skulle varit tre gånger så mycket, minst.
Som det är nu är det bekymmer – men det går att lösa med politisk vilja, anser Bror Lindahl.
Bror Lindahl säger att han har förståelse för dem som tycker att politikernas beslut har dröjt för länge.
– Visst bidrar det till politikerförakt, säger han, men tillägger att efter ett liv i politiken har han lärt sig att demokratins pris är att saker kan ta väldigt lång tid.
Att avsaltningsanläggningen dröjt och orsaken kan tolkas som en politisk långbänk som spär på politikerföraktet tycker Björn Jansson inte är rättvist.
– Det har tagit för lång tid innan vi är här. Det kan jag tillstå. Sen är inte politiken överens i alla lägen. Då bromsas det upp. Det är en del i det politiska systemet, säger han.