Gammalsvenskby i södra Ukraina vid floden Dneprs norra strand. I mars brukar vårbruket starta, ingen vet hur det går med potatisskördarna i år.
Lilja Malmas, 51 år, driver med sin familj ett litet jordbruk i Gammalsvenskby i södra Ukraina. Hon är också nära vän till Sofia Hoas i Vänge, ordförande i föreningen Svenskbyborna.
De båda är lika gamla, delar samma intressen och har daglig kontakt sedan Ryssland invaderade Ukraina.
GT skickade med några direkta frågor för att få grepp om läget i byn med 2000 invånare, belägen på floden Dneprs norra strand inte långt från Krimhalvön.
Hur är läget i byn just nu på fredagseftermiddagen, Lilja?
– Än så länge har vi ganska gott om mat och brödbilen kommer varannan dag. Elen har varit stabil de senaste dagarna. Men vi känner oss isolerade i och med att ryska trupper kontrollerar vägen till alla större städer i regionen. Just nu är det lugnt, inga beskjutningar. Nu är det ren självbevarelsedrift, vi fokuserar på att klara oss, att överleva.
Hur nära är de ryska trupperna?
– De har tagit Nova Kachovka och Shylova Balka, de städerna ligger omkring tre mil bort, vi är helt avskurna från de större städerna. Cherson
På vilket sätt märks kriget mest?
– Vi följer det i tv. Det känns fruktansvärt att se hur städerna bombas. Katastrof. Så hemskt att se alla barn i ruinerna. Det här är en ny sorts krig med raketer som förstör så fullständigt. Raketerna går inte att skydda sig mot, de kommer bara plötsligt.
– Men ändå har vi det bättre i byn än i städerna, där har de ont om mat, vi har så det räcker någon månad. Vi samlar ihop mat och kläder till de som behöver det bäst. Få vågar sig utanför byn, rädda att bli kapade för diesel är hårdvaluta. Men om något trots allt ger sig av mot Beryslav försöker vi samordna inköpen, inte minst av mediciner.
Gammalsvenskby i södra Ukraina.
Vad kan ni i byn göra för att sätta er i säkerhet?
– Männen patrullerar dag och natt, en checkpoint är upprättad vid vägen ner till byn, vi vill inte ha hit obehöriga, det kan vara ryska förtrupper som spionerar. I byn kan vi ta skydd i potatiskällare. Det fungerar om det kommer flyg, de hörs på avstånd. Värre med raketerna, de kommer utan förvarning.
Vilken är din största oro?
– Barnen och de gamla. Grannfrun har två små barn, en man i rullstol och en gammal mamma, det är svårt för dem att snabbt sätta sig i skydd. Och vad händer med barnen på sikt efter alla traumatiska upplevelser? Det är sådant jag tänker på, inte så mycket på mig själv.
Vad skulle ni mest behöva hjälp med?
– Blöjor och barnmat, även vuxenblöjor. Sanitetsprodukter i allmänhet, de är svåra att få tag i. Salt, tändstickor. Specialmediciner som insulin och allergimediciner. Dessvärre ligger Gammalsvenskby för långt bort för att ta del av hjälpsändningarna, byn är avskuren i öster, söder och väster, till polska gränsen är det 110 mil, det går inte att köra ända dit.
Mjölkbilen har stannat till i Gammalsvenskby. Foto från 2019.
De som flyr, vart kan de ta vägen?
– Ingen tänker på att fly, det är för farligt. Och det går inte heller, det är för sent, det finns ingenstans att ta vägen. Och inte heller vet vi om det går att få tag i bränsle. Så vi stannar och håller ut.
På torsdagen manifesterade 2000 personer i Visby för Ukrainas sak, vad betyder det för er?
– Mycket. Att vi vet att det finns de som bryr sig, som står på vår sida och förstår vad vi utsätts för. Vi tackar så jättemycket för stödet, så känner alla i hela byn, berättar Lilja Malmas i Gammalsvenskby via sin gotländska vän Sofia Hoas.
Manifestation för Ukraina på Östercentrum och i Almedalen.