Hjälpsändningarna till Gammalsvenskby blir allt mer riskabla sedan ryska armén aktivt börjat beskjuta dessa fordon.
Rapport från byn
Hoas, ordförande i Svenskbyföreningen, har stått i närmast daglig kontakt med boende i ukrainska byn i Cherson-området vid floden Dnipros norra kust.
Efter åtta månaders ockupation lämnade ryska soldaterna Gammalsvenskby den 11 november ifjol. De gjorde det genom att slå ut all elektricitet, förstöra vägar och minera kringliggande marker.
Från andra sidan floden har sedan byn beskjutits med artilleri, glidbomber och drönare.
– Det är ren terror mot civila, det har aldrig funnits några militära mål i byn. Ryssland visar tydligt hur en diktatur fungerar, lyd eller dö, säger Sofia Hoas.
Sofia Hoas är ordförande i föreningen Svenskbyborna. Hon har själv rötter i den ukrainska byn vid floden Dnipro.
Byn hade före kriget omkring 2000 invånare, nu är endast ett par hundra kvar. Övriga har flytt till grannbyar eller anhöriga på annan plats i landet, några till Gotland.
Samtliga barn har evakuerats från byn, de sista sex kvarvarande i slutet av oktober. Totalt har tio civila dödats i byn sedan krigsutbrottet i februari 2022.
Sofia Hoas:
– Terrorn har ökat de senaste veckorna då det förekommer aktiv beskjutning mot civila bilar och bussar som används vid evakuering.
Det har spekulerats i att det är en rysk hämnd mot att ukrainska försvarsstyrkorna gör framsteg på andra sidan floden. Bland annat är sjukhuset i Beryslav numera obrukbart.
Gammalsvenskbys närmaste sjukhus, i staden Beryslav, är obrukbart efter bombningar.
I en av de senaste bombräderna förstördes den symboliska jungfru Maria-statyn vid infarten till byn.
Hur mår byborna, skulle du säga?
– De är slitna, krigströtta men uthålliga. Det är mest gamla människor som är kvar, de som inte vill eller orkar flytta. De tar mestadels skydd i sina källare.
Gammalsvenskby har bombats i ett år, byn börjar alltmer likna en grushög, enligt Svenskbyföreningens Sofia Hoas som har ständig kontakt med de bybor som är kvar.
Gammalsvenskby börjar, säger Sofia Hoas, allt mer likna en grushög. Omkring 80 procent av husen har mer eller mindre förstörs av bombningarna men hinner aldrig lagas, kan heller inte lagas på grund av beskjutningen.
Svenskbyborna fortsätter att tillsammans med andra hjälporganisationer att stödja byn genom värmebriketter, elverk, kaminer byggplast och annat som är nödvändigt för att klara livet för de svenskättlingar som är kvar.
En stor del av arbetet kan genomföras tack vare ekonomisk hjälp från privatpersoner.
Men arbetet är alltså farligt. Större fordon blir lätt måltavlor.
– Därför försöker vi i den mån det går att använda vanliga personbilar. De är verkliga hjältar, de som hjälper oss på plats, säger Sofia Hoas.
Gammalsvenskby grundades 1782 av svenskättlingar som drivits från Dagö i nuvarande Estland.