Skrivandet har skett i Zamuels kombinerade gym och spelrum som ligger i en egen byggnad på gården i Gammelgarn.
Som barn fick familjen beskedet att Zamuel skulle få tillbringa hela sitt liv i rullstol på grund sin CP-skada. Så blev det inte. Trots svårigheter; i Zamuels fall påverkar CP-skadan rörelseförmågan men också talet, har 28-åringen tagit sig an utmaning efter utmaning.
Vi har flera gånger tidigare skrivit om Zamuels engagemang för insamlingen Musikhjälpen, där han under flera år dragit in tusentals kronor till välgörande ändamål genom att skapa musik och streaming av tv-spel.
Intresset för att bland annat skriva låtar har varit, och är fortfarande, centralt i hans liv. Parallellt med det har han de senaste dryga fem åren arbetat med att skriva färdigt sin första bok. "Seldron är mitt namn" – heter den, en fantasy-roman som nyligen gavs ut.
– Den skulle bli en komedi men utvecklades till en berättelse med mer djup, säger Zamuel Lauberg om handlingen.
Influerad av egna intresset för historia och religion, men också rollspel, målar boken upp en värld med magiska väsen och gudar, med en hjälte i centrum som försöker att göra gott – mot alla. Något som inte är så enkelt. Dessutom har huvudkaraktären, en liten alv vid namn Téra, haft en tuff uppväxt: hans mamma har försvunnit och hans pappa är den iskalle hertigen i riket som berättelsen utspelar sig i.
För Zamuel har skrivandet varit ett sätt att bearbeta saker som han själv utsatts för, särskilt under den senaste tiden, och det är mycket därför som berättelsen utvecklats som den gjort.
– Den har mycket komedi i sig, ändå. Men det finns ingen hjälte, eller person, som inte bär på några problem, förklarar han.
Han berättar att författare som Stan Lee (skaparen av Marvel) och J.R.R. Tolkien med sin klassiska trilogi Sagan om ringen, varit en viktig inspiration och vägledning i det egna skrivandet: som med.
– Det finns mycket humor samtidigt som de lyckas väva in ett stort djup i sina berättelser. Ta Iron Man, till exempel, han bygger upp och lagar allt – men han är också alkoholist.
Skrivandet – och sedermera storyn i "Seldron är mitt namn" – har präglats en hel del av Zamuels egna liv och upplevelser. Hans mamma Lilian, som är med under intervjun, berättar om flera fall där Zamuel blivit utsatt för assistenter som på olika sätt tryckt ner honom.
– Han är ju en glad skit, egentligen. Men det är många som inte ser vem Zamuel för den han är, folk som missförstår honom och som pratar över hans huvud. Det är det värsta han vet, säger Lilian.
– Sedan har vi haft andra assistenter som verkligen ställt upp för Zamuel, inte minst genom att hjälpa till med boken. För boken har betytt mycket, och har hjälpt honom att bearbeta det som hänt den senaste tiden. Men vi har kämpat, Zamuel har kämpat, jättemycket för att kunna slutföra boken, fortsätter hon.
Boken har tagit fem-sex år att skriva klart, och under den tiden har mycket hänt i Zamuels liv. "Jag har utvecklat karaktären och berättelsen under tidens gång, och boken fick ett större djup än det var tänkt från början", säger han.
Zamuel nickar instämmande, innan han med egna ord försöker beskriva det som hänt honom. För det är inte lätt att göra det, särskilt när känslorna tar överhanden.
– Det handlar om personer som känner att de har makt över en. Att de sitter på all makt. Det tycker jag inte om, säger han.
Att Zamuel ens påbörjade boken, för drygt fem år sedan, var inte heller helt självklart. Eller så var det just det. För skam den som ger sig, efter att han blivit underkänd i svenska på gymnasiet, började kampen för att få det där betyget. När han läste om kursen på Kompetenscentrum, som 20-åring, fick han näst högsta betyg.
– En sak är säker: Ge aldrig upp, säger han.
Anledningen till att läraren på gymnasiet så ihärdigt vägrade att godkänna Zamuel berodde på att han pratade otydligt, läraren ska inte ha förstått vad Zamuel sa. Men det gjorde hans lärare på Kompetenscentrum.
Att skriva en 234 sidor lång roman är förstås en utmaning och något som tar tid – även för Zamuel. Hans assistenter har haft en viktig roll i processen.
– Jag berättar vilka tankar och idéer som jag har med boken. Sen, när jag inte orkar skriva själv på datorn så ber jag dem om hjälp med det, säger han.
Nu ligger fokus på annat, som musik och låtskrivande – och att sälja böcker. Men i höst ska Zamuel ta upp skrivandet igen, och påbörja det som är tänkt att bli en uppföljare till den första boken.
– Jag vill fortsätta att utveckla min karaktär men också få in mer humor i bok nummer två, säger han.