Vi i ettan 50 år
De var inte många i den första årskursen på Kräklingbo skola läsåret 2007-08, bara sex elever. När de slutade sexan var de inte fler än fyra, så kan det vara på landsbygden.
– I mellanstadiet gick fyran, femman och sexan tillsammans, så jag fick gå i samma klass som äldsta syrran (Selma) som är två år yngre, berättar Hjalmar, 23 år.
När ”Vi i ettan”-kameran var på plats i skolan var hans framtidsyrke givet: Storbonde. För ända sedan har varit liten har han alltså varit intresserad av lantbruk.
Den 1 januari 2022 övertog han formellt gården Mattsarve i Gammelgarn, den gård som gått genom generationerna i familjen.
Hjalmars morfars far drev den först, därefter hans morfar Allan som alltjämt bor i trakten. 2011 lämnade Hjalmar tillsammans med familjen Kräklingbo där de då bodde för att ta över driften av Mattsarve.
Nu är det alltså Hjalmar själv som står för driften.
Det finns en sådan bredd i lantbrukandet, menar han. Det är ekonomi och det är jobb med kroppen. Mark ska brukas, 100 hektar betesmark och 48 hektar åker som tillkommande säsong blir 85. Dessutom djur; 160 lammtackor och tio di-kor.
…förutom alla andra djur som vistas på gården; hundar, katter och höns.
– Det där med skolan var väl inte riktigt min grej, jag vill gärna vara ute och jobba. Det kan jag göra här, säger han.
Just storbonde kallar han sig inte, även om han har för avsikt att skala upp verksamheten. Däremot jobbar han mycket. Han lägger en heltid på andra gårdar och som maskinförare på entreprenad.
Det fanns en baktanke när han utbildade sig. Tre år på gymnasiets byggprogram, därefter ett år på Lövstas vuxenkurs. Två utbildningar på fyra år och därför kan han leasa ut sig till andra.
Den egna gården sköter han på morgnar och kvällar. Ekonomin ska gå ihop, det är viktigt. Viktigt är också det sociala.
– Jag gillar att prata med folk, då kan man inte bara gå hemma för sig själv, som han säger.
Det var alltså aldrig någon tvekan om att du skulle satsa på bonderiet?
– Jag kände att det är det här jag vill göra. Jag har varit omkring en del, rest lite, gjort lumpen…det blir kanske lite låst här, men samtidigt är det ju fritt. Jag trivs med det.
Du är rätt ung, ”bara” 23.
– Jo, men det är bra att börja i tid. Jag kan bygga upp det som jag vill och ta hjälp och råd av den äldre generationen innan de blir för gamla. Det är viktigt att ha stöd och kunna bolla idéer.
Av de övriga från Kräklingboklassen har Hjalmar främst i dag kontakt med Johan Yttergren, de hörs på telefon och ses ibland. I ettan ville Johan bli innebandytränare, i dag är han elektriker.
De övriga är han osäker på, men han har för sig att Jonna Karlsson (”jobba med hästar”) är inom omsorgen och att Andreas Olofsson (”hip-hop-tränare”) är smed.
Hur som helst har åren gått sedan det där förstaklass-året och jag frågar:
Den där sjuårige Hjalmar, vad var det för en kille?
– En som gillade att åka traktor med morfar. Det var det absolut bästa jag visste.
Är traktorer det bästa du vet än i dag?
– Haha, nej, inte efter tio timmar på en åker. Det roligaste med att vara bonde är att se att djuren växa och må bra och att se växterna gro.
Bonus-etta
Flagghissare var drömyrket för Jacob Murat när han gick i ettan på S:t Hansskolan läsåret 2005-06. Det blev inte riktigt så, istället ekonomistudier i Lund och Hongkong.