Foxy och Monique Peer är återförenade. Hela tiden har Monique trott på att Foxy levde, och aldrig gett upp hoppet om att få återse sin vän i livet.
Överväldigad av tacksamhet över okända människors hjälp kramar Monique Peer om sin bästa vän Foxy hemma i lägenheten i Visby. Det var under en tur till hennes tomt i skogen i Gammelgarn som Foxy plötsligt försvann.
– Det var den 9 november, en lördag med härlig sol. Jag öppnade dörren på bilen och hennes bur, sedan sprang hon iväg med sele och ett koppel, säger Monique Peer.
Efter tio minuter kom Foxy tillbaka, och hade tappat sitt koppel. Sedan försvann hon återigen.
– Jag hörde hennes skall. Sedan blev det tyst, säger hon och berättar att hon hela dagen väntade vid den lilla skogstomten, ända till det blev mörkt.
Då tog Monique Peer bilen tillbaka till stan. Hon berättar att det inte var någon rolig resa.
– Jag tittade hela vägen efter henne i diket, och i mina tankar såg jag min hund springa efter bilen.
I tre veckors tid åkte Monique Peer nästan varje morgon från Visby till Gammelgarn. Varje dag med hopp om att få återse sin hund, som Monique haft sedan Foxy var valp för ett och ett halvt år sedan.
Nätverket ”Missing dog” på Facebook kontaktades, så också en person från fastlandet som erbjöd sig att mot hotell och resa komma över och hjälpa till med sina eftersökshundar.
– Han hade tre hundar med sig och vi hittade spår av Foxy, säger Monique Peer och berättar att de letade en hel dag, men utan resultat.
Monique Peer hjälper sin bästa vän att komma upp på favoritpallen innanför dörren. Foxy orkar inte hoppa själv trots den låga höjden.
Taxen Foxy behöver sova mycket, vila och äta små portioner hundmat. När halva vikten är borta kan för mycket mat samtidigt vara farligt.
Under de senaste veckorna hörde okända av sig, jägare och människor i trakten kring Gammelgarn och Katthammarsvik, och ville hjälpa till.
– Jag blev verkligen rörd och det kändes som att Foxy blev buren av så många som brydde sig och letade efter henne. Under hela tiden var jag övertygad om att hon levde, säger Monique Peer och berättar hur så glädjesamtalet äntligen kom:
– Det var i tisdags, på den 24:e dagen, som en Mats ringde, och sa att Foxy hade kommit fram till hans mormor Berit Larssons hus i Kräklingbo!
Monique kastade sig i bilen, och körde de fem milen för att möta upp de som hade ringt och tagit vara på Foxy och gett henne kattmat. Runt halsen hade Foxy då fortfarande halsbandet med Moniques telefonnummer.
– Mormodern fyllde 86 den dagen och sa att hon aldrig hade fått en så fin födelsedagspresent. Jag blev lite chockad över att Foxy hade blivit så mager. Hon var lite blyg, och kanske skämdes hon över att hon hade varit borta. Men när jag tog henne i min famn var det helt ok, säger hon.
Foxy hittades efter tre veckor, mager och uttorkad, men vid gott mod.
Monique Peer drar med handen över Foxys rygg. Hon är så mager att revben och ryggrad sticker ut.
Under sina tre veckor utan mat hade Foxy överlevt på det hon hittat i skogen. Hon var svårt uttorkad och hade tappat halva sin vikt.
– Hon hade gått ner sex kilo, säger Monique Peer och visar hur revben och ryggrad nu pekar ut under Foxys slappa skinn.
Det blev raka vägen från Kräklingbo, tio kilometer från den plats Foxy försvann, till veterinären för kontroll.
– Jag fick en akuttid och jättebra hjälp. Foxy blev undersökt och fick dropp, säger hon och berättar att hennes hund nu behöver mycket vila, och bara äta mindre portioner i taget för att kroppen ska orka ta upp näringen.
Monique Peer visar veterinärens hälsning i journalen: ”Lycka till med överlevaren Foxy”. Hon ler stort av tacksamhet:
– Foxy är verkligen min bästa vän. Man ska tro på sina djur, och aldrig ge upp om de kommer bort. Jag har hela tiden vetat att hon skulle komma tillbaka från sin ”semester”.