Han skulle ju bli pensionär, Tommy Malmquist, för sisådär en 20 år sedan. Det gick väl inte så bra, kan man säga.
– Jag klättrade snart på väggarna, erkänner han.
Tillsammans med hustrun Ulla – och med stor materfarenhet i bagaget – startades Sjaustrukocken.
Första marknadstestet blev just en marknad, år 2003.
– Då hade med oss en söt senap, en senapsdressing och en ramslöksvinäger, berättar Ulla Malmquist.
– Det togs emot väl från början. Det viktiga är att man inte har några konstigheter i, smaken kommer från kryddorna och vi har rena, bra produkter, säger hennes man.
Familjen var ganska tidiga med tillbehör som utgår från gotländska råvaror; ramslök, salmbär, ene, med mera.
Senare tillkom kryddmixarna. Där är alla ingredienser såklart inte lokala, men man gör sina blandningar hemma på Sjaustruvägen.
Sonen Niclas, som närmast kommer från en ledande roll inom Ica Kvantum, har egentligen varit med på ett hörn hela tiden.
– Ja, jag har sett allt från starten och även tagit in produkterna i en del butiker där jag jobbat. Lammskiten var det också jag som kom på, säger han.
Lammskiten ja, salmiakpastillerna som är en av företagets största framgångar.
– Det går nog åt minst 12 000 burkar per år. Jag gissar att det är namnet som säljer, säger Tommy Malmquist.
Numera finns omkring 15 fasta produkter som säljs i de större mataffärerna i Visby, i diverse gårdsbutiker runt om på ön samt på färjorna.
En del fastländska återförsäljare hämtar själva i Sjaustru för att ta med till de egna butikerna.
Men det finns planer på mer, när ”pensionsprojektet” nu blir ett aktiebolag och generationsskiftet genomförs.
Niclas Malmquist vill finnas på fler försäljningsställen, främst i Mälardalen. Då behöver produktionen också bli större – och därför flyttas den, till Stafva gårds företagshotell.
– Vi tar även över gårdsbutiken där, men kommer fortsätta sälja de andra varumärken som redan finns på gården, berättar han.
Till att börja med får han hjälp av sin fästmö, som flyttar till ön i sommar. Går det bra kan det även bli tal om rekryteringar längre fram.
För föräldrarnas del gäller det nu att lyckas med själva pensioneringen.
– Det är svårt. Men jag har mina målningar och reliefer att ägna mig åt nu, säger Tommy.
Hans hustru är dock inte helt färdig än:
– Jag kommer ha kvar vår lilla Sjaustrubod och även sköta bokföring och en del leveranser, säger Ulla Malmquist.