I februari övertar han pappans tidigare roll som distriktsschef för Gotland/Nynäshamn inom Spendrups. Men trots släktbandet är det inte fråga om en ärvd titel, berättar Rasmus Bertholdsson.
– Nej, jag fick söka tjänsten och det var en rätt hård process. Jag blev nog snarare hårdare granskad, säger Rasmus Bertholdsson.
Han har de senaste åren arbetat med varumärket för Spendrupsägda Gotlands bryggeri. Från början är han dock bartender och sommelier, så produkterna är han redan bekant med. Pappa Janne har varit i Spendrups sedan 1990 och har dessutom varit flitig som livemusiker på öns krogar, bland annat som en av frontfigurerna i kultbandet Di sma unda jårdi.
– Jag brukar säga att jag varit med från början, men fått betalt i tre år. Jag växte upp på Masters och Munken, det är en del av mitt DNA, säger Rasmus Bertholdsson.
Rollen som områdeschef innebär mycket kontakt med kunderna, det vill säga öns krogar och restauranger. I arbetsuppgifterna ingår mycket avtalsskrivande och juridik, och lite mindre rent säljarbete.
– Pappa har gjort det bra genom åren, så det handlar mycket om att jobba med våra befintliga kunder, säger Rasmus Bertholdsson.
Spendrups har en helt annan ställning i dag jämfört med när Janne började i företaget, vilket var för närmare 30 år sedan. Då dominerade statligt ägda Pripps bryggerier.
– Då var det mer David mot Goliat. Vi har gått från 5-6 procent i marknadsandel till runt 75 procent. Det har varit en otroligt kul sak, minns Janne Bertholdsson.
En annan höjdpunkt i karriären var när Gotlands bryggeri startades upp i mitten av 90-talet. Inledningsvis mest som en "provlabb" för Spendrups, men sedermera kom den första ölen från det egna varumärket, Wisby klosteröl.
– Jens Spendrup förutsåg att folk en dag kommer att vilja ha mer än "en stor stark". Vi hade ett litet försprång där, säger Janne Bertholdsson.
Efter pensionen i februari blir Janne Bertholdsson kvar i bryggerinäringen ett par år till, då som styrelseledamot i Gotlands Bryggeri.
– I alla fall tills det nya bryggeriet nere i hamnen står klart 2020. Det är lite av ett hjärtebarn, jag har ju varit med från scratch, säger han.
Hur livet som pensionär ska bli har han ingen klar uppfattning om.
– Det vet man inte, jag har aldrig gjort det förr. Men jag håller ju på med en del musiksaker också, så nu finns chansen att göra lite mer av det.
– Och jag får en barnvakt, konstaterar Rasmus.