Förr i tiden var problemet att bara ett, av oftast flera barn, kunde ta över gården. Nu för tiden är problemet – att alls hitta någon. På Gotland är en hög andel lantbrukare äldre personer, enligt en uppgift är närmare fyrtio procent över 60 år.
Antalet djur, liksom omfattningen av brukade arealer, kanske inte minskar. Men i rationaliseringarnas spår har många mindre ladugårdar lämnats tomma och gårdshus blivit sommarbostäder. Pressad ekonomi och osäkerhet – inte minst illustrerat av förra årets torka – gör inte saken bättre. Samtidigt finns yngre personer som vill ge sig på bondelivet, men som inte har råd att dra på sig alltför dryga lån.
Det är något av bakgrunden till ett projekt som LRF på Gotland startade i höstas. Idén är att matcha lantbruksföretagare som vill dra sig tillbaka med yngre som vill ta över. Nu har fem pilotgårdar valts ut. I några fall finns påtänkta köpare eller arvtagare. Då handlar det om att göra skiftet effektivt och rättvist. I andra fall, som på Österby i Buttle, handlar det om att hitta en extern köpare:
– Det ska bli spännande att se vad projektet kan leda till, säger Lars-Inge Wallin, som driver gården tillsammans med Ann-Britt Johansson.
Deras köttproduktion är Krav-märkt. För några år sedan fick de pris som öns bästa nötköttsföretag. Dikor, med försäljning av tjurkalvar, spannmålsodling och skogsbruk är vad man ägnar sig åt. Några hårda data om gården: 100 dikor, som mest 200 djur under betessäsongen, 150 hektar brukbar åkermark, 500 hektar skog. Ett bostadshus från slutet av 1800-talet, ett brygghus, en äldre ladugård och en nybyggd för lösdrift.
Paret tog över driften från Lars-Inges föräldrar 1990. De träffades under lantbruksutbildning på Segerstads lantbruksskola i Småland.
– Jag växte också upp på en gård, på Bolmsö, berättar Ann-Britt Johansson.
Båda lärde sig tidigt arbetet på en gård. Och båda har upplevt ett första generationsskifte.
– I mitt fall löste det sig så att lillasyster och svågern tog över på Bolmsö, säger Ann-Britt.
För Lars-Inges del fanns egentligen inget val, säger han, annat än att driva föräldragården vidare.
Under deras knappt trettio år som lantbrukare i Buttle har stora förändringar skett.
– Räknar man med deltidsjordbruken fanns det tio när vi flyttade hit. Nu finns det två lantbruksföretag i Buttle, konstaterar Lars-Inge.
Han är 61 år och har haft tankar på att överlåta gården i tio års tid. Diabetes gör att orken tryter.
Paret har två döttrar som gjort andra livsval; en är elinstallatör, en narkossköterska. Nu står hoppet till LRF-projektet om att hitta efterträdare. Planen är att stycka av och behålla en del skog.
– Det skulle skapa en lagom stor bärkraftig enhet för en köpare, menar Lars-Inge.
Lyckas de sälja så är flytten redan bestämd – till en mindre strandgård i Kräklingbo.
20 000 kronor kostar deltagandet. Billigt, tycker de, med tanke på att värdering och nulägesanalys av gårdens affärer ingår:
– Vi lever båda på gården. Vi har aldrig haft röda siffror, kommenterar Ann-Britt.
De tänker delta på alla föredrag som ingår i projektet. Hittills har det handlat om ”mjuka värden” och om affärsjuridik. Senare i april-maj får de besök av projektets egen tankesmedja.
– Det ser vi fram emot, säger Lars-Inge.