Såväl väg 146 som 617 (bilden) i Gothem förlorade sina ljuspunkter. I samma veva försvann ljuset från väg 562 och 610 i Stenkumla och den enskilda vägen vid Halla kyrka.
Artiklar om gatubelysning som plockas bort från öns landsbygd – och känslorna det väcker – har det inte varit någon brist på det senaste decenniet. Tidigare under sommaren kom turen till Gothem, Halla och Stenkumla.
– Jag hade ingen aning om att det här skulle ske eller varför. Helt plötsligt stod de bara där och ryckte upp stolparna, säger Åsa Åhlén.
Vi möter upp henne vid busskuren i Gothem, längs den sträcka som släcktes ned för en dryg månad sedan. Ett stenkast bort ligger Suderängens förskola, där Åsa Åhlén jobbar.
– Vi har flera barn som hämtas och lämnas ute vid vägen, eller åker buss. Nu måste de gå i mörker när det är mjölkbilar, traktorer och annat som är ute och kör. Det känns inte säkert alls, säger Åsa Åhlén.
Belysningen togs bort eftersom den innehåller kvicksilver och har underkänts vid besiktning. Till saken hör att det numera är olagligt att sälja kvicksilverlampor inom EU.
Då borde belysningen väl bytas ut, inte bara försvinna? Minnesgoda läsare vet att frågan är svårare än så. Precis som många i liknande fall tidigare rör det sig om statliga eller enskilda vägar, där regionen "av historiska skäl" stått för drift och underhåll, trots att det ansvaret egentligen ligger på Trafikverket i det förra fallet, på fastighetsägarna i det senare.
Och ännu mer minnesgoda läsare vet att tekniska nämnden redan under 90-talet beslutade att inte investera i gatubelysning på vägar där Trafikverket är väghållare. Sedan dess har de gamla stolparna fasats ut en efter en, i takt med att kraven blivit hårdare och skicket sämre.
I takt med att kraven blivit hårdare och skicket på stolparna försämrats har gatubelysningen fasats ut i många socknar. Och så lär det fortsätta ett bra tag till.
Enligt Katarina Wolffram, kommunikatör vid Trafikverket, finns det i dagsläget inga planer på att ersätta belysningen i Gothem, Halla och Stenkyrka. I ett mejl hänvisar hon till myndighetens generella riktlinjer:
"Belysningen vid statliga vägar ska bidra till trafiksäkerhet och trygghet, finnas där den gör mest nytta, och vara både kostnads- och energieffektiv. Detta betyder att Trafikverket inte kan belysa alla statliga vägar som förvaltas av Trafikverket."
För att en statlig väg ska lysas upp måste en rad kriterier vara uppfyllda – och det gör sällan de som regionen tagit på sig ansvaret för.
Enligt Region Gotlands trafikavdelning har man i skrivande stund drygt 2 500 ljuspunkter längs statliga eller enskilda vägar – och det stora flertalet av dem är i dåligt skick. Med andra ord kommer det även fortsättningsvis att slockna lite här var på Gotland. På lite kortare sikt handlar det uppskattningsvis om 200 lampor.
Förskolan ligger bara ett stenkast från vägen i Gothem. ”Vi har flera barn som hämtas och lämnas ute vid vägen.”
"Schablonkostnaden per ljuspunkt brukar vid nyinvestering hamna runt 30 000 kr vilket innebär att det handlar om en total investeringskostnad på 80 miljoner kronor för att ersätta nuvarande belysning där Region Gotland inte är väghållare", konstaterar tjänstemännen i en skrivelse.
Att överlåta belysningen till markägare är inte heller det lättaste, skriver tjänstemännen. Detta eftersom det "ofta saknas en organiserad motpart i form av en samfällighet" och eftersom lagen hindrar en från att överlåta "anläggningar som inte uppfyller krav på trafiksäkerhet och elsäkerhet."
Åsa Åhlen överväger att kontakta Trafikverket för en dialog om vägen utanför skolan. ”Annars får vi eventuellt sätta upp egen belysning.”
En rävsax alltså – och där sitter Åsa Åhlén och de andra längs väg 146 och 617 i Gothem.
– Oavsett orsak tycker jag det här är skandal, och det är vi flera som tycker. Nu i sommar har det väl inte varit ett problem, men nu kommer barnen tillbaka och snart blir det mörkt på morgnar och eftermiddagar, säger hon.