Den 2 mars hade Cementa i Slite ett av sina planerade storstopp i verksamheten. Detta har man någon gång per år, bland annat för att genomföra underhåll i fabrikens olika delar.
I en av kalkugnarna står den här måndagskvällen 61-årige Roger Ekström och river ner tegel som ska bytas ut. Precis innan ett planerat skiftbyte ser kollegan Sofie Berglund hur Roger plötsligt får problem att stå upp och börjar att krampa. I den kolsvarta ugnen, endast upplyst av ficklampor och med mängder av tegelstenar på marken, springer hon fram till sin kollega och lyckas fånga honom innan han faller till backen. I samma stund ropar hon till sin chef och kollega Karl-Erik Gestrinius att något är fel.
– När vi väl fått ner Roger på marken så konstaterade vi att han inte hade någon puls. Trots chocken så förstod jag nog att han inte bara hade svimmat, utan att det här var något allvarligare och att vi måste rädda honom, berättar Sofie Berglund.
Samtidigt som Karl-Erik Gestrinius ringer till Cementas driftscentral för att få tag på en hjärtstartare, och en annan kollega ringer 112, så börjar Sofie Berglund göra bröstkompressioner på den livlöse Roger Ekström.
– När han började krampa så blev jag livrädd, men när jag kom igång med kompressionerna så blev det som en uppgift som skulle lösas och som jag fokuserade helt och hållet på.
Tillsammans med räddningstjänst och polis, som kommer först till platsen, genomför kollegorna på Cementa hjärt- och lungräddning på Roger Ekström i 30-40 minuter. Man ger honom även två stötar med hjärtstartaren, och precis innan ambulanspersonalen tar över visar 61-åringen vissa livstecken.
Nu, 1,5 månad efter händelsen, sitter Roger Ekström vid köksbordet i sitt hem i Gothem tillsammans med Karl-Erik Gestrinius och Sofie Berglund. 61-åringen är sjukskriven men vid förhållandevis god hälsa.
– Jag mår riktigt bra, men är väldigt trött och har dåligt närminne. Jag märker dock att det blir bättre för varje dag som går, säger han.
Själv minns han ingenting alls från den 2 mars, men läkarna har berättat att han fick ett plötsligt hjärtstopp, detta trots att han överlag alltid varit i god fysisk form.
– Det vi fått höra är att Roger fick två kraftiga proppar i hjärtat, varav båda kunde ha tagit död på vem som helst. Varje gång man sitter ner och pratar om det här blir man väldigt känslosam. Tårarna är nära varje gång, säger Karl-Erik Gestrinius.
Har du tänkt något på vad som hade kunnat hända, Roger?
– Ja, väldigt mycket. Hade jag varit hemma hade det nog varit över, eftersom jag då hade varit själv. Hade hjärtstoppet kommit en halvtimme tidigare hade jag suttit i en truck, och hade det kommit en halvtimme senare hade jag varit på väg hem, säger Roger Ekström, och fortsätter:
– Jag känner en väldig tacksamhet till alla som hjälpte till den där dagen.
Sjukvården har i efterhand bekräftat att det var insatsen av kollegorna som gör att Roger Ekström idag är vid liv. Både Sofie och Karl-Erik vill gärna lyfta fram det faktum att samtliga medarbetare på Cementa med jämna intervaller får genomgå utbildning i hjärt- och lungräddning, och att det finns flertalet hjärtstartare på arbetsplatsen.
– En sådan här händelse visar hur otroligt viktigt det är att den här kunskapen finns på alla arbetsplatser, säger Sofie Berglund.