När asylboendet vid Björklunda i Burgsvik öppnades i november engagerade sig Bernt "Bison" Nilsson i några av de fotbollsintresserade killarna. Här lärde han bland annat känna Mohammad och hans fru Narges från Afghanistan.
Narges är höggravid och paret har vänner i Sverige och vill stanna här, men i veckan skickades de tillbaka till Tyskland, som var det land där de först registrerades.
– Jag bestämde mig för att följa med. De kan inte språk och jag ville vara ett stöd för dem. Men jag var också nyfiken. Jag ville se exakt vad som händer när de skickas iväg, berättar Bison på telefon från Berlin.
Mötet med de tyska myndigheternas hantering av flyktingarna har varit omskakande.
– Här är det kaos. Jag ser gamla människor med massor av bagage som bara skickas iväg med en adress. Sedan får de ta sig dit bäst de kan, trots att de inte kan språket.
Mohammad och Narges landade i Berlin för några dagar sedan och har fått tillfällig inkvartering på golvet i en mässhall. Bison tänker stanna tills paret ganska snart ska kunna kliva in i sitt nya hem, sedan återvänder han hem till Burgsvik.
Har du lärt dig något?
– Sverige får mycket kritik för hur vi tar hand om dem som kommer till oss, men förläggningen på Björklunda är rena drömtillvaron mot hur de har det här. Det finns folk som har bott i den här mässhallen i nio månader, berättar Bernt "Bison" Nilsson.