- Fördomarna om Slite är kränkande

Det är okej att vara ung i Slite. Det tycker bland andra femtonåringarna Johan Andersson, Alex Lehrberg, Louise Tillander och Jennifer Pettersson.
Okej, men inte överdrivet bra.
Kanske är det så man oftast tycker när man är tonåring. Eller? Kanske är det bara en fördom?
Kanske är det också bara fördomar, att det är ovanligt mycket ungdomsrelaterat stök i Slite? Att det finns vuxna som inte tycks bry sig? Det har åtminstone snackats och skrivits om att det är så.
Vad som är brukligt i jämförbara vuxenvärldar och ungdomskulturer är svårt att säga. Kanske är Slite "normalt"-kanske inte.
GA for dit, till Gotlands tredje största samhälle, för att försöka nyansera bilden av de ungas Slite.
Första stopp: Solklintskolan.

Johan, Alex, Louise och Jennifer går i nian på före detta Lännaskolan. De säger att skolan känns trygg och bra och att i Slite finns bra saker som kompisar, en fin badstrand, en lättillgänglig natur, ett schysst föreningsliv och en uppskattad fritidsgård.
I Slite, berättar de, finns även stök, skitsnack och fördomar. Om såväl Slite som Slitebor. Ofta om Sliteungdomar.
- Det är kränkande, säger Alex.
Han får medhåll av sina klasskompisar. De är trötta på att höra att i Slite är man si eller så. Det är bara några få som ställer till det, säger ungdomarna. Inte alls alla.
Och ibland, påpekar de, är det faktiskt unga utifrån, från exempelvis Visby eller Lärbro, som kommer till Slite och klottrar och stökar.
Hur man ska kunna förändra fördomarna vet de inte.
- Se till att busungarna inte busar? Jag vet inte. Det är svårt för oss att veta... eller... jo-fler nattvandrare! De är bra, säger Johan.
Nattvandrarna samordnas av Slite intresseförening. Mer om det på nästa uppslag.

Fritidsgården Bubblan är också bra. "Asbra!", säger Johan. Det är faktiskt i Bubblan vi sitter, eftersom den nu delar lokaler med den påtagligt uppfräschade skolan.
- Här kan man umgås, spela pingis och tevespel. De har precis fått nya Playstation 3. Det är ofta fullbokat.
Bubblan har öppet tisdagar, onsdagar och fredagar, som senast till 24. Yngre barn får gå hem tidigare. Normalt kommer drygt 50 barn mitt i veckan och omkring 70 på fredagar.
När Bubblan har stängt och det inte är någon träning eller något särskilt evenemang, då är Slite ingen höjdare, säger Alex. Alla nickar instämmande.
- Då är det dött som i graven. Det ekar när man pratar.
Johan, Alex, Louise och Jennifer efterlyser "mer drag". De har sina funderingar på vad det skulle kunna vara.
En båtlinje mellan Slite och Estland eller Lettland, "för att dra in mer pengar till Slite". Guidade båtturer ut till Slites unika skärgårdsöar, "för att locka hit fler turister". Ett all-aktivitetshus med exempelvis bowling. För de unga.
- Den behöver ju inte vara så stor som den i stan. Ett par tre banor skulle räcka, säger Alex.
Det skulle bli mindre busliv om det fanns mer vettiga saker att göra, tror de fyra niondeklassarna. Då skulle färre hitta på dumheter.

Många GA talat med, bland andra Johan, Alex, Louise och Jennifer, berättar att det ofta hänger barn och ungdomar, vissa mycket unga, vid busskuren utanför Pressbyrån på Storgatan.
-Slites mest fruktade gäng, säger de och skrattar.
Skämtet är inte utan grund. Både äldre och handikappade har- av barn och ungdomar-utsatts för skadegörelse, ofredanden och stölder. Ibland busstreck, ibland ren brottslighet.
GA lämnar Solklintskolan och åker ner på Storgatan. Klockan är omkring tre på eftermiddagen och busskuren är tom. Men inte länge.
- Här kommer två jättebusar. Det var de som var inne vid den där tanten och stal pengar under halloween.
Slitebon Jeanette Eriksson pekar ut genom det stora och upplysta fönstret på Pressbyrån, där hon jobbar. Hon vet att ungdomarna ser henne; de vet att hon ser dem. Så är det dagligen.

Jeanette hör och ser mycket av vad som händer där ute. Unga som bråkar med varandra, klottrar, bränner saker och ibland uppträder allmänt stökigt.
- Jag har ringt polisen många gånger. Frågat vad jag ska göra. "Vi får väl skicka någon", säger de. Men de kommer aldrig.
Hon berättar att det gäng på omkring tio personer som brukar samlas vid kuren, är i åldrarna åtta till fjorton.
Åtta år?
- Ja. Häromdagen skickade de upp en åttaåring på vårt tak. Han vågade inte stå emot. Det gör man ju inte.
Föräldrarna, säger Jeanette. Föräldrarna måste göra mer.
- Många försöker! Men vissa föräldrar... de verkar inte bry sig. Alls, säger hon och berättar vidare.
Om föräldrar som köper ut cigaretter till elvaåringar.
Om städerskor som tvingas tvätta bort bajs från väggarna på ett annat tillhåll, den offentliga toaletten i gamla kommunhuset.
Om hur mycket stökigare det är sommartid, när Bubblan har stängt.

På Bubblan finns Ulf "Uffa" Lindwall. Efter trettio år som fritidsledare i Slite, är han en levande länk mellan då och nu. Mellan barn och vuxna.
- Föräldrarna kämpar som attan, de flesta. Vi pratar med dem och ibland pratar de med varandra här. Några är uppgivna, orkar inte. De har inte hittat modellen.
Det var dock inte bättre förr, konstaterar Ulf.
- Ungdomarna i dag är inte sämre än de varit. Det är det klassiska; en handfull som hittar på bus och går för långt ibland. Det saknas empati. De kastar ägg på pensionärernas hus så de inte vågar släcka sina lampor på kvällarna.
Även äpplen har kastats.
Ulf vet vilka ungdomar det är som "sticker ut" och brukar försöka prata med dem. Vara en vettig vuxen förebild. Sedan Bubblan flyttade in på Solklintskolan har det blivit lite lättare att rama in ungdomarna, tycker han.
- Nu får vi reda på mycket mer om vad som händer med dem. Både de som mår bra och de som mår dåligt.
Ulf får också höra mycket om och från Slites vuxna. Senast nu, från otrygga pensionärer.
- De är oroliga för att äpplena ska bytas ut mot snöbollar. Jag har pratat med ungdomarna och de har lovat att inte göra det. Jag hoppas det är det som gäller.