Om tio år vill Vattenfall inviga en ny stor vindkraftpark, förbunden med fastlandet via en tredje elkabel till Gotland. Vattenfall har redan bjudit markägare i det 8 000 hektar stora området som löper mellan Ardre och Lojsta till bygdegårdsmöten. Att markägarna skriver på och ger tillåtelse att bygga är en förutsättning för projektet, värt flera miljarder i investeringar.
Lantbrukaren Simon Niklasson bor i Lojsta och menar att han är luttrad.
– Det är inget byggt här om tio år, det ska först igenom naturvårdsenheten på länsstyrelsen. Det har varit många turer om vindkraft på Lojsthajd och hittills har det inte kommit upp några verk. Vattenfall hade ett stort projekt i Mästermyr, men det stoppades av örnar och försvaret, säger han och tittar upp mot mobilmasten, en bråkdel så hög som de planerade jätteverken.
Själv menar Simon Niklasson att han inte har någon uppfattning i sakfrågan, och vindkraftverken tror han inte kommer att störa. Men om vindkraftbolag ska tjäna stora pengar på Gotland menar Simon Niklasson att något måste komma tillbaka i form av ersättningar.
– För att få acceptans i lokalsamhället måste lokalsamhället tjäna på det, säger han och menar att någon form av bygdepeng, plus ersättning till markägarna, vore en bra modell.
Simon Niklasson får medhåll av Karl-Gustav Svensson, ordförande för LRF i Etelhem.
– Det blir en extra inkomst till lantbruket, i det här fallet ganska bra, säger han, och berättar att han ändå är tveksam till utbyggnaden.
Efter att ha varit med på Vattenfalls presentationsmöte hade styrelsen för LRF i Etelhem i torsdags ett eget möte.
– Tänker man Follingbomasten börjar man bli mörkrädd. Det är oskapligt högt. De andra i styrelsen var också tveksamma att skriva på, både till höjden och antalet vindkraftverk, säger han.
Om vindparken ändå blir verklighet hoppas Karl-Gustav Svensson att Gotland behandlas som Norrland, som tack vare vattenkraften får lägre elpris.
– Nu ska vi på landsbygden plötsligt bli så attraktiva. Är det inte bättre att sätta vindkraftverken i stan? Eller bygg den på alla kobbar och skär i Stockholm. Där är nära att dra ledningar och många som kör elcykel och elbilar, säger han och menar att många vill ha vindkraft, bara den inte hamnar just där de själva bor.
Från sitt köksfönster i Etelhem har Eva Bertilsdotter Larsson och hennes man Knutte utsikt mot nordost, mot det område som ingår i planen. De har inget emot vindkraft som energikälla.
– Jag tycker att det är fint, de är som gammeldags vindmöllor. Jag är inte för kärnkraft och om man inte vill bygga ut fler älvar, vad ska vi annars ha som alternativ, säger hon.
Enligt Vattenfall motsvarar den planerade vindkraftparken ett mindre kärnkraftverk i effekt, omkring 700 megawatt per år.
– Det är väl jättebra. Om alla ska köra elbilar, var ska de annars få strömmen ifrån, säger Eva Bertilsdotter Larsson och berättar att hon och hennes man var med och köpte aktier i början av 1990-talet, för att stötta vindkraftsutbyggnaden på Näs.
När alltmer sker i digitala moln på nätet och el ska driva såväl uppvärming som fordon krävs en acceptans för vindkraft och att tänka nytt, menar Eva Bertilsdotter Larsson.
– Jag tror att de flesta är emot, man är rädd för förändring och vill ha det som det alltid har varit. Men då har man inte tänkt överhuvudtaget, hur ska vi få strömmen, säger hon.