Rockabilly är mer än 50-talsmode
John Olofsson, 21 år och från Visby, har valt rockabillykulturen som sin livsstil.
nKlädsel: vit t-shirt med uppvikta korta ärmar, workerjeans med rymlig passform, skinnpaj i flygarmodell eller amerikansk baseballjacka.
nFärdmedel: den egna vita Amazon ritad -55 eller motorcykeln.
nFavoritmusik: amerikanskt 50-tal med Elvis som kungen bland musikerna.
Rockabilly för mig handlar om mer än bara om 50-talsmode. För mig är rockabilly en livsstil som rymmer så mycket glädje och entusiasm, säger John Olofsson.
Han är 21 år och jobbar som kock på en restaurang i Visby. Han är också en välkänd scenpersonlighet i gotlandsgruppen the Grand Grace, sångare och låtskrivare.
Rockabillykulturen, som är en av många subkulturer i världen, karaktäriseras ofta som en känsla med uttryck av det ungdomliga sena 40-talets och unga 50-talets stil i Amerika.
Musikaliskt gäller en blandning av country och gospel, det tidiga Memphis-soundet och Elvis, och en musikgenre som så småningom kristalliserades i rock ´n roll.
Men bara för att man bejakar rockabillykulturen behöver man inte gilla Elvis. Jag gör det och ser Elvis som hjälten från 50-talet, men det är mitt val, säger John.
<span class=MR>Har hittat rätt</span>
Samtidigt uttrycker rockabillykulturens bärare individualism och frihet i förhållningssättet till det mesta, även om ikonerna är tydliga för allt från musik till bilar, kläder och frisyrer.
Utvecklar man känslan för den stil som man har valt som sin, då vet man när man har hittat rätt, säger John och drar handen genom det välklippta håret.
För honom kom motorintresset först, med gamla bilar och motorcyklar, och det blev ingången till rockabilly. Som 18-åring köpte han Amazonen som han fortfarande kör.
Ett rullande renoveringsobjekt, säger han kärleksfullt om den välvårdade vita klenoden som han fortfarande kör. egentligen är min bil inte en riktig rockabillyvagn. Då ska man ha en Buick från sent 40-tal.
När det gäller motorcyklar, då lockas av rockerskulturen sådan som den var i London på det tidiga 70-talet, med Marlon Brando som frontfigur och där stilbildarna åkte Triumph med lågt styre, och som hade modskulturen som motpol.
<span class=MR>Håret avgjorde</span>
Men egentligen var det på håret det hängde. 16 år gammal bestämde han sig för att klippa av sitt långa hår. Efter att ha funderat länge på saken, och med bilder från biltidningar i handen, gick han till frisören som sedan satte saxen i håret som därefter självklart hålls bakåtslickat med brylcreeme som ger enastående glans.
Kläder, ja, jeans är ett självklart val. Visst går det bra med vanliga raka, men helst ska de vara den traditionella workersvarianten, större och pösigare i modellen, grovare i tyget som ska vara otvättat från början, sydda med nitar och med reglerbara med tampar för rätt passform.
När vi träffas har han en röd, mjuk baseballjacka över en vit kortärmad t-shirten. Kortärmad, förstås, och med omsorgsfullt uppvikta ärmar. Hemma i garderoben väntar givetvis en skinnjacka, helst i flygarmodell.
På den riktiga tiden hade sportfånarna sådana här jackor, men de är ett tidsdokument som är värt att vårda, säger John och påpekar att rockabillykulturen ger utrymme för individualism och frihet i uttrycket. Begränsningen är så mycket tid och pengar man har till livsstilen.
<span class=MR>Tydlig tidskaraktär</span>
Rockabillykulturen är inte extrem, däremot väldigt tydlig med karaktär av allt som hörde till tiden från slutet av 40-talet till 50-talets mitt.
Jag gillar allt från tiden, från grejor till hus. Det var en tid då allt var enkelt och praktiskt, gjordes i små serier och med hantverksskicklighet. Den värsta motpolen är 60- och 70-talets serieproduktion.
Rockabillyfolket har ofta intresse för design och john är inget undantag. Han plockar ut det som passar honom och som passar hans ekonomi, och kompletterar med praktiska och funktionella ting från andra tider.
Jag väljer förstås gärna 50-tal i inredning, men jag drunknar inte i teak hemma. Hellre en opretantiös miljö där tiden fått följa med. Det känns bättre än en strikt skapad variant, säger han och lyfter fram Norrgatt, fiket där vi träffas som ett perfekt exempel med inredning som vuxit fram kontinuerligt från 50-talet och framåt.
På Gotland är John bara en av en handfull av rockabillyfolket i en kultur som rymmer många runt om i världen. Rockabillyvännerna tyder koderna och hälsar självklart på andra bärare av samma kultur, även om man inte känner varandra.
Detta är mitt verkliga jag och inte en nyck. Rockabilly är en livsstil som jag har valt och som jag trivs med. Man vill ju berätta något om sig själv, och då känns rockabilly så rätt, med den glädje och det lugn som kulturen representerar och som fanns på 50-talet och en tid då man hade och tog sig tid att verkligen prata med varandra.
Så jobbar vi med nyheter