Alex Siggelin är en av de gotländska fodervärdskonsulenterna som jobbar för Försvarsmakten på ön. Här lämnar han Skippi och ett koppel till Stina Hedenius.
Det blev en stökig tillställning när fem små schäfervalpar med benen fulla av spring anlände med eftermiddagsfärjan. Kullen är född på Försvarets hundskola i Sollefteå för två månader sedan och valparna är otroligt lika varandra. För att rätt hund ska hamna hos rätt fodervärd på Gotland krävs scanning av chipmärkningen.
– Det här är Skippi! Härmed döper jag dig till gotlänning, säger Alex Siggelin, fodervärdskonsulent på Gotland, och lämnar över ett koppel till Stina Hedenius.
Stina är 22 år och bor i Fide. Skippi är hennes första hund.
– Jag har alltid vela ha hund, men mamma ville ha katt. Det här är ett bra sätt att pröva och man får all hjälp och stöd som man behöver, säger hon och berättar att katten Blixten nu hunnit bli 15 år.
Av en kompis hörde Stina Hedenius för ett år sedan om möjligheten att ställa upp som fodervärd för Försvarsmakten. De står för alla foder- och veterinärkostnader. Efter att ha fått svara på massor av frågor blev det i somras klart att Stina klarat Försvarsmaktens krav.
– Jag är en hästtjej, van att ta ansvar och att hantera hästar, säger hon.
Skippi, som Stina hittills bara sett på bild, kryper genast upp i hennes famn och blir lugn som en filbunke – jämfört med några av sina kullsyskon som är betydligt mer livliga.
– Det här känns hur bra som helst och skönt att hon är så lugn, men sedan vet man aldrig, säger Stina Hedenius.
Stina Hedenius och Skippi, första bilden till familjealbumet förevigas av pappa Henrik - som plockat bort sina finaste tofflor hemma inför valpens ankomst.
Det är inte första gången Försvarsmakten placerar hundar på Gotland, men det senaste decenniet har ön saknat konsulenter och därmed har inga valpar kommit hit. Nu finns tre konsulenter och därmed möjlighet för fler gotlänningar att bli fodervärdar.
– Det här har varit vårat uppdrag sedan ett par månader tillbaka. Jag brukar säga att det räcker med att man har sett en hund på ett vykort. Vi är ute efter att skapa trygga hem till de här valparna, säger Alex Siggelin.
När valparna från Försvarets hundskola i Sollefteå anlände gällde det att rätt valp kom till rätt familj. Andreas Nikolausson är anställd vid P 18 och lär nu få några intensiva dygn med sin lilla valp.
Försvarsmakten föder varje år upp ungefär 200 hundvalpar som de även förser polisen med. Att vara fodervärd innebär att man har valparna till de är omkring 15 månader. Sedan genomgår de tester, där de bästa valparna går tillbaka till Försvarsmakten som tjänstehundar.
– Det är jag beredd på, men det kan bli svårt. Då har jag ju haft Skippi i ett helt år, säger Stina Hedenius.
Om hunden inte skulle klara testerna får de gotländska fodervärdarna frågan om de vill behålla valpen. Stina Hedenius menar att det blir en senare fråga att ta ställning till.
– Nu är jag timanställd och har gott om tid för hunden, och jag har grannar som kan hjälpa mig också, säger hon.
Stina Hedenius och Skippi, ett team redan från första famntag.
Att tacka ja till en valp innebär inte bara en söt hundvalp till familjen utan också mycket jobb. Den första tiden behöver man vara ledig och ta hand om den.
– Valpkurs är frivilligt och för att träffa kullkompisarna. Det är en gång i veckan i början, sedan mera utspritt säger Stina Hedenius och berättar att konsulenterna också har knackat på för att göra hembesök.
Stina Hedenius och hennes pappa Henrik hämtade valpen i Visby och sedan väntade en timmes bilresa hem till Fide.
I Fide väntar förutom katten Blixten också en första kontakt med hästar för Skippi, eftersom Stina också är fodervärd för en fyrbent betydligt större vän.
– Det kommer att gå bra. Skippi får följa med till stallet, och sitta i bilen om hon inte sköter sig, säger hon medan hennes pappa Henrik oavbrutet fotograferar den nya familjemedlemmen med mobilen.
Han förklarar att han har varit förutseende hemma.
– Jag har tagit undan mina bästa tofflor!
Stina Hedenius och Skippi, ett team som klickade direkt från första stund.