Tillsammans är vi vackrare!
Det gäller att öppna sitt hjärta och sträcka ut sin hand medan tid är. Rätt vad det är kan det nämligen vara försent. Det är det allvarliga men ändå hoppingivande budskapet i Romaskolans musikal Regnbågens barn, som i går sattes upp för tredje och sista gången.
Hoppet slocknar dock snart, då Sente och hennes vänner fryser ut och mobbar den aidssjuka Kwako. Det är ju deras gata, deras lilla plats i världen hon gör anspråk på!
Det är inte förrän alldeles för sent, när Kwako ligger på sin dödsbädd, som de andra barnen förstår att de har gjort fel. Att de borde öppnat sina hjärtan i stället för att stänga en behövande och blivande vän ute. De hinner precis be om ursäkt, innan Kwako dör och får möta sin mamma och pappa i himlen.
Jo, ämnet för musikalen Regnbågens barn är tungt. Åskådliggjort av Romaskolans femteklass blir det ändå en till största delen glad och varm föreställning. Sångerna handlar om hopp och värme, om att öppna sina dörrar för varandra och för världens barnom att tillsammans är vi starka.
Sensmoralen är tydligdet gäller att öppna sitt hjärta och bry sig medan man kan, för rätt vad det är är det försent.
<span class=MR>För föräldralösa barn</span>
Manus är skrivet av Emma Andersson som också agerar regissör helt ideellt. Hon är storasyster till Annie Ljunggren, som genom en demokratisk röstning i klassen fick rollen som Kwako. Emma tyckte att Annies klass borde få arbeta mer med musik och satte sig ner för att skriva en musikal. Inspirationen hittade hon i den afrikanske folksången Thula sana, som Carola Häggkvist spelade in efter sitt besök hos kenyanska barn som blivit föräldralösa på grund av aids.
Musikalen innehåller flera dans- och sångnummer som koreograferats av Emmas kusin Josephine Ljunggren, och teaterdialoger däremellan. Som på slutet, när Kwako ligger på sin dödsbädd...
Förlåt för att vi varit så elaka mot dig, säger en ångerfull Sente, varpå hennes kamrater lägger vita blommar kring Kwakos livlösa kropp.
Så byts den sorgsna musiken ut mot gladare toner, ljuset blir starkare, Kwako reser sig och sången ljuder: "Tillsammans är vi starkare, tillsammans är vi glada, vi är regnbågens barntillsammans är vi oslagbara." Och publiken jublar, applåderar och ropar "En gång till, en gång till!".
Det blir en gång till, slutsången repeteras innan ensemblen tackar för sig. Av klassens 26 elever var 14nästan enbart tjejermed på scenen. Resten arbetade med ljus, ljud och försäljning av fika och biljetter. Alla intäkter går till en skolresa nästa läsår. Destinationen är inte bestämd, men det lutar åt Liseberg.
<span class=MR>Tre shower lagom</span>
Förberedelserna inför musikalen har pågått sedan tidigt i våras och repetitionerna har genomförts en gång i veckan i skolan. Den senaste tiden även på Romas gamla biograf, där de två officiella föreställningarna framförts. Förra veckans premiär blev så populär att klassen bestämde sig för att bjuda på ännu ett framträdande.
Inräknat en generalrepetition inför skolkamrater, blev det alltså en förhållandevis kortlivad musikal. Huvudrollsinnehavarna Annie (Kwako) och Karolina Ahlsten-Karlsson (Sente) är dock mer än nöjda.
Det här var lagom, man får inte tröttna på det, tycker Karolina.
Nu ser de fram mot nästa läsår, då klassen ska sätta upp en ny musikal. Även den med hjälp av Emma. Men ingen av dem vill satsa på sång eller teater... Nej, det är fotbollsproffs de ska bli!, säger de bestämt, möjligen något inspirerade av det pågående EM:et.
Någon som verkar ha dansen i blodet är dock deras klasskamrat Jesper Adman. Under avslutningsnumret när hela ensemblen dansade och sjöng "Tillsammans är vi vackrare", då stal han showen! Med resoluta steg klev han upp på scenen och dansade bort både tid och rum.
Efteråt konstaterade Jesper att han inte kunde låta blioch att han, om han hade vetat att musikalen skulle innehålla så mycket dans, också hade varit med från början.
Nu siktar han och enligt uppgift även flera av klassens killarpå nästa års musikal i stället!
Så jobbar vi med nyheter