"Det här är ohållbart, inser inte regionen det så är det katastrof", säger Kenneth Carlzon och säger att de måste börja titta mot fastlandet för nya projekt om det fortsätter så här.
Ovanpå huset där Lindex och Din sko ligger i Östercentrum vill familjen Carlzon bygga nya våningsplan med bostäder. Deras ansökan om att upprätta en ny detaljplan godkändes av politikerna i april 2021. Tre år senare har ingenting hänt.
– Vi känner att vi inte kommer någonvart med någonting, säger Jonathan Carlzon som driver bolaget Gotland Investment med sin pappa Kenneth och sin bror Jakob.
Flera andra fastighetsägare har liknande byggplaner och alla har fått höra att det krävs ett helhetsgrepp kring parkeringssituationen och VA-frågor. Men förstudien som regionen ska ta fram är efter flera år inte påbörjad.
– Att vi inte har börjat jobba med det handlar om resurser. Vi har andra stora stadsbyggnadsprojekt igång, som Visborg och Gråbo och nu Slite, säger Richard Löwenborg, avdelningschef för planering och geografisk information.
Richard Löwenborg har en svår utmaning. Över 3 000 bostäder finns i de 94 detaljplaner som ligger på hans avdelnings bord. Av dem är 50 placerade i kö och alltså inte påbörjade.
De senaste fyra åren har i snitt 2,75 planer färdigställts per år.
När Kenneth Carlzon får höra siffran börjar han räkna.
– Det tar ju 20 år för oss om vi står sist i kön. Det är ohållbart. Inser inte kommunen det så är det ju en katastrof. Vi får börja se efter på andra ställen för att expandera med vårt fastighetsbolag. Om det är de här tiderna så är det ju god natt.
Men Richard Löwenborg håller ändå hoppet uppe. De senaste årens siffror har påverkats av att hans avdelning parallellt har jobbat med en ny översiktsplan som nu snart ska klubbas. De har också ägnat sig åt att rensa ut planer som saknar förutsättningar, till exempel på grund av Försvarsmaktens återtåg till Tofta skjutfält.
Innan dess klarade förvaltningen av betydligt mer. Snittet över nio år ligger på 6,5 färdigställda detaljplaner per år.
– Jag tror att mycket har hänt om du intervjuar mig igen om ett år, säger Richard Löwenborg.
En plan som inte kvalar in på regionens priolista är den för 16 nya bostäder i radhus på Gotlandsmusikens tomt i Vibble, som godkändes av politikerna i augusti 2019.
Byggherren Tino Goetze har tröttnat på att vänta.
– Det är bara på Gotland vi har det här problemet, säger han.
Han anser att regionen inte har rätt att välja och vraka som man gör.
– Alla ska behandlas lika, de får inte sitta och tycka och föredra att hellre bygga på A7 och inte bry sig om Goetze ute i Vibble. Du hör ju själv hur tokigt det låter, säger han.
Situationen med långa ledtider i planprocessen är värst på Gotland, säger byggherren Tino Goetze.
Men Richard Löwenborg håller inte med.
– Det finns ett kommunalt planmonopol i plan- och bygglagen som säger att kommunen har rätt att bestämma vad, hur och när man vill planlägga. Det är ett politiskt beslut att våga prioritera, vilket jag tycker är bra. Det möjliggör ju för större bostadsetablering snabbare och vi har bostadsförsörjningsmål att jobba mot, säger han.
I den översiktsplan som under våren ska ut på samråd är förslaget att möjliggöra 10 000 nya bostäder fram till 2040, vilket kräver över 500 bostäder per år.
Familjen Carlzon är tveksamma till att det kommer lyckas.
– Det är ju inga stora projekt som kommer igång, förutom ute på P18 möjligtvis. Men dessa ärenden kan ju inte ligga och stoppa upp allt annat. Det är en bromskloss för hela Gotland, säger Kenneth Carlzon.
Richard Löwenborg, avdelningschef för planering och geografisk information på Region Gotlands samhällsbyggnadsförvaltning.
Även om Richard Löwenborg är betydlig mer positivt inställd, så erkänner även han att plankön är för lång.
– Som det ser ut nu är det minst fem år i kön om du inte är prioriterad innan arbetet påbörjas. Med handläggningstiden är vi uppe i sju-åtta år och ibland mer innan planen är klar.
Han radar upp flera faktorer som gör att det tar extra lång tid på Gotland. Bland annat har ön en stor mängd riksintressen för bland annat naturen, försvaret och kulturmiljön som gör att det krävs mer utredningar per detaljplan än i resten av landet. Dessutom ligger man efter med utbyggnaden av infrastruktur, så som vatten och avlopp, vägar och el.
Men det är också en personalfråga. De är helt enkelt för få på förvaltningen i förhållande till uppdraget. När förvaltningen bad politikerna om mer resurser 2023 så fick man inte det.
Byggherrarna påpekar att det är de som står för kostnaden för utredningarna. Men riktigt så enkelt är det inte, påpekar Richard Löwenborg.
– Initialt blir det en kostnad för regionen, eftersom vi vid rekrytering förmodligen får in oerfarna som behöver läras upp. Det ekonomiska utrymmet har vi inte riktigt.