Hon har kommit att kallas Guldkråkan, den flicka som under tre år bodde och gick i skola i Burgsvik.
Tillsammans med sin pappa kom hon till Gotland under den stora flyktingvågen 2015, men efter att ha fått avslag i sin asylprocess återvände de till Afghanistan i januari 2018.
Dock håller Eva Hållsten på Faludden ständig kontakt med Guldkråkan.
– Vi pratar flera gånger i veckan och jag gör vad jag kan för att hjälpa dem, genom insamlingar försörjer jag familjen sedan de skickades tillbaka.
För närvarande eskalerar oroligheterna i Afghanistan. Talibanerna tar över provins efter provins och stryper möjligheterna för befolkningen att leva ett vanligt liv.
Guldkråkan har rapporterat om beskjutning av familjens hus i staden Ghazni i östra delen av landet, skickat ljudklipp från kulsprutesmatter och bilder på sönderskjutna fönster.
”De som inte har bil har blivit kvar, vi har ingenstans att ta vägen” berättade hon förra veckan.
Sedan dess har läget ljusnat, åtminstone på kort sikt.
Via kontakter har Eva Hållsten hjälpt dem att fly Ghazni och bara häromdagen anlände familjen – också mamma och fyra syskon – till provinsen Daikondi, där de tidigare levt i en grotta.
– Nu bor de i ett hus och jag hör på henne att hon är lugnare nu, inte lika rädd. Men vi pratar om annat också, som vad vi ska göra när hon kommer tillbaka hit: En utflykt matsäck till fågeltornet.
Under 2019 uppdagades att Guldkråkan har en bror i Sverige med permanent uppehållstillstånd.
Hållsten har hjälpt familjen att ansöka om familjeåterförening, en långdragen process som för närvarande är igång. Det såg, säger hon, hoppfullt ut en tid men Migrationsverket har nu nedgraderat ärendet.
Från att minderårige brodern haft permanent uppehållstillstånd med statusen ”alternativt skyddsbehövande” är rubriken nu den lägre graden ”synnerligen ömmande skäl”.
Engagemanget för Guldkråkan och hennes familj – liksom flera andra familjer och ensamkommande i Afghanistan – tar all hennes tid.
Hon inte sluta hjälpa, säger hon. Särskilt inte dem hon känt på riktigt, häromdagen skrev hon in nummer 357 på sin lista över de som ber om hjälp.
När Guldkråkans pappa bad om hjälp kände hon att hon gav honom ett livslångt löfte.
– När andra badar och leker flyr hon för livet, det ska inte behöva vara så för en liten flicka.