I september 1876, för nära 144 år sedan, kom Gotlandsbolagets helt nya ångfartyg ”Thjelvar” till Visby hamn för första gången.
Nybygget, som lade till vid kajen, kom i princip direkt från varvet i Stockholm där det hade byggts. Tidigare hade Gotlandsbolaget beställt ”Wisby”, som levererades 1866, och ”Gotland”, som kom 1868.
Det blev diskussion inom ledningen för ångfartygsaktiebolaget om vad detta nya fartyg skulle döpas till. Det var den allestädes närvarande läroverkslektorn Carl Johan Bergman som stod bakom det vinnande förslaget, som var tänkt att påminna om öns förste bebyggare, han som förde elden till ön så att förtrollningen bröts. Dessförinnan hade ön varit så magisk att den sjönk i havet om dagen och steg upp om natten.
Namnet Thjelvar sades betyda ”den idoge” eller ”den arbetssamme”
Det var inte alla aktieägare som gillade valet av namn. De yrkade till och med på att det skulle bytas ut, men hade ingen framgång utan fick vara snälla och acceptera vad styrelsen bestämt.
Efter Thjelvar den förste har Gotlandsbolaget haft tre båtar till med samma namn. Och snart kommer en till, nämligen den ”Thjelvar” som liksom sin syster ”Wisborg” är byggd i Kina. Syskonen verkar ha ett gemensamt problem – svårt att passa tiden.
Det samma verkar ha gällt också för "Thjelvar I". Följande kan man läsa i Gotlands Tidning den 21 september 1875.
”Thjelvar, som skall levereras första vårdag nästa år, kostar färdig från verkstaden 229 000 kronor förutom linne och filtar”.
Även om våren var sen påföljande år så verkar det ändå lite märkligt att ”Thjelvar” inte nådde ön förrän i september. Men när den väl kom så inspekterades den förstås av representanter för pressen. Gotlands Allehandas utsände konstaterade att bygget tycktes vara ”lika solitt byggt, som bekvämt och rymligt inrättat”.
Fartyget var 45 meter långt 7,5 meter brett och hade ett djupgående på tre meter. Marschhastigheten var 11 knop.
”För övrigt är det elegant inrett akterut enligt den vanliga indelningen på större svenska ångfartyg samt försett med matsalong förut. Ovanpå däck finns en rökhytt, samt en liten, men smakfullt inredd, med målningar över gotländska utsikter försedd damsalong, till vilken en trappa leder från aktersalongen.”
Tänk att rökarna hade sin egen hytt och damerna sin egen salong! Det var annorlunda förr.
"Thjelvar I" verkar ha hållit ångan uppe på ett bra sätt i Gotlandstrafiken. Fartyget fick en ny ångmaskin år 1896, men fortsatte sen i Gotlansbolagets tjänst fram till 1939.
Då tog ”Thjelvar” ner skylten som byttes ut mot en som det stod det inte fullt så fantasifulla ”H 76” på. Detta berodde på att svenska marinen hade ”rekvirerat” fartyget för att ha det som hjälplogementsfartyg under beredskapstiden. Och självklart fick ”Thjelvar” stå ut med att bli camouflagemålad.
När den tiden var över såldes fartyget till ASEA i Västerås och bytte namn en gång till och fick som Aurora, (könsbyte alltså) bli logementsfartyg. Nästa ägare blev Västerås stad som hyrde ut fartyget till Frälsningsarmén, som gjorde ungkarlshotell av det. Vid det laget var fartyget drygt 80 år gammalt. Fem år senare såldes det till en skrotfirma.
Det går att plocka fram fakta om "Thjelvar II", "Thjelvar III" och "Tjelvar IV" om man så vill. Mycket fakta till och med. Men gör man det kommer man aldrig i hamn (med artikeln, alltså).
Några siffror kan man väl ändå ta och jämförelsen visar det man anade, nämligen att fartygen i Gotlandstrafiken hela tiden blivit större och större och snabbare och snabbare.
Vi kan ta farten som ett exempel. Så här ser utvecklingen ut från "Thjelvar I" till "Thjelvar IV": 11 knop – 17 knop – 18,5 knop – 19,5 knop.
Och längden: 45 meter – 84 meter – 93 meter – 137 meter.
"Thjelvar", den femte, mäter 199 meter och 90 centimeter på längden och kommer att gå med en fart på 28,5 knop.
Längre och snabbare än någon namne, alltså.
Hastighet och längd går att jämföra över tid. Det är värre med kostnaden. Penningvärdet varierar ju. Den nya ”Thjelvar” som byggts i Kina lär ju vara ett miljardbygge. Det är inte rättvisande att mot den summan ställa kostnaden namnen från år 1876, 229 000 kronor. Man får med hjälp av Myntkabinettets räknesnurra ta reda på vad 229 000 kronor 1876 motsvarar i penningvärde år 2020. Svaret: 12,8 miljoner kronor!
På en struts och en kolibri ser man skillnaden, sa fågelskådarn.