1887?2005
Idén att landet skulle försvaras av värnpliktiga i stället för av betalda yrkesmän hade sitt ursprung i den franska revolutionen. Och det var på Gotland som tankarna först skulle omsättas till praktik. Grunden för P 18 var lagd.
För att stå bättre rustade nästa gång formade gotlänningarna en särskild beväring, omfattande alla friska, vapenföra män. År 1811 inmönstrades 6 700 man i den nyorganiserade nationalbeväringen.
Värnpliktssystemet var fött.
Från 1887 centraliserades övningarna till Visbyområdet. Trupperna delades upp i Gotlands infanteriregemente (I 27) och Gotlands artillerikår (A 4, senare omdöpt till A 7). På Visborgsslätt uppfördes byggnader för matsal, expeditioner och förråd medan beväringarna fick nöja sig med att bo i tältläger.
Gutar redo att anfalla Norge
År 1901 skrotades indelningsverket, hela Sveriges försvar skulle bygga på allmän värnplikt med lång övningstid. Samtidigt ersattes kavalleri vid I 27 med en cykelburen avdelning.
Fyra år senare inträffade något unikt i gotländsk militärhistoria. Risken för krig mot Norge var överhängande sedan grannlandet lämnat unionen med Sverige. Vid en mobilisering skulle gotlänningarna transporteras till Jämtland och vara redo att anfalla Tröndelag. Vinterkrigföring kunde inte tränas, men soldaterna skulle ändå vara redo att strida i fjällmiljö. Trupperna övade transport genom svår terräng och övergång av vattendrag. I brist på älvar användes Fårösund&
Något krig blev det inte, däremot förbättrades bostadsstandarden när kasernerna på Visborgsslätt stod klara samma år. Under första världskriget fördes förstärkningar över från fastlandet. Samma dag som Tyskland förklarade krig mot Ryssland mobiliserades Gotlands trupper. Åtgärden var unik - ingen annan landsända mobiliserades.
Upprustning under 1930-talet
Försvarsbeslutet 1925 betydde kraftiga besparingar. Gotland drabbades bland annat genom en halvering av I 27, som samtidigt bytte namn till I 18. Men de politiska förändringarna i Europa under 30-talet påverkade även Sverige och Gotland. Försvaret rustades upp på nytt, I 18 återfick regementsstatus och antalet befäl och värnpliktiga fördubblades.
Ön prioriterades inte när det gällde pansarförband. Först 1943 kom 15 lätta stridsvagnar, endast beväpnade med kulsprutor. Året efter försågs Gotland med tunga stridsvagnar. Men förstärkningen blev kort. Efter kriget byttes dessa åter mot en lättare vagn beväpnad med en kanon för klen att kunna verka mot stormakternas stridsvagnar.
Bytte namn ? igen
Högkonjunkturen under 50- och 60-talen fick många välutbildade befäl att lämna försvaret för en civil karriär. Samtidigt fortsatte förstärkningarna på materielsidan. År 1963 var det åter dags för ett namnbyte. Gotlands regemente P 18 var en beteckning som underströk tillförseln av pansrade fordon.
Hösten 1968 började de klassiska centurionvagnarna föras över till Gotland. Satsningen kunde göras eftersom fastlandsförbanden samtidigt försågs med den nya, svenskdesignade stridsvagn S.
Soldater till Bosnien
Det var inte bara under världskrigen beredskapen höjdes på Gotland.?Under 1980 övade Sovjets flotta landstigning på tyska Rügen, samma år kränkte främmande ubåtar vattnen i Stockholms skärgård. Oroligheter i Polen ökade risken för ett sovjetiskt ingripande i landet. Förberedelser gjordes för att snabbt kunna föra över fastlandsförband till Gotland.
År 1993 bytte förbandet namn till MekB 18 samtidigt som antalet stridsvagnar minskades till förmån för pansarbandvagnar. 90-talet betydde också en ökad internationalisering av Sverige, inte bara genom EU-inträdet utan även för försvaret. Gotland ansvarade för att utbilda soldater till Bosnienbataljonen och Nato-förband övade på ön. Utbildningen av värnpliktiga för stridsvagnar byttes mot utbildning på stridsfordon 90.
P 18 stod kvar som enda utbildningsförband efter att A 7, Lv 2 och KA 3 lades ner med försvarsbeslutet 2000.
Källor: Bengt Hammarhjelm, Beredskap på Gotland 175 år, 1999.
Lars Ericson, Medborgare i vapen 1999.
Så jobbar vi med nyheter