Elräkningen är dyr och för att spara på strömmen och ändå få varmt steker jag strömming på vedspisen. Det känns som att 1800-talet knackar på, bokstavligt talat. För i skafferiet är jag inte längre ensam. Precis som förr hos fattigt folk har plötsligt råttorna hälsat på. De hade gnagt av det blanka metallpappret på en kvarglömd tomte i choklad, och ätit hål på en påse med mjöl.
Nästan inget kan få mig att känna sådant äckel och hat som möss och råttor inomhus. Ute är det en helt annan sak. Det är inte länge sedan jag och äldsta dottern lyckades överlista en katt som fångat en mus på väg in genom ringmuren till innerstans välbesuttna skafferier. Musen var så söt och satt livrädd, men vid liv, när vi räddat den in i våra kupade och värmande händer. Nu var läget helt annorlunda. Jag rusade ut i bilen, rivstartade, och åkte till varuhuset. 15 kronor för ett dubbelpack, slagfällor i trä av klassisk bästa sort. Nu jäklar, upp till kamp!
I min barndom öppnade jag en gång skåpet under diskbänken. Ut rusade en mus rakt ut på köksgolvet. Istället för att ställa mig på en stol slog jag ihop mina handflator med en ljudlig smäll. Stendöd landade musen framför mina fötter. Nu vågade jag inte förlita mig på de primitiva metoderna. Med sex råttfällor i näven åkte jag hem och gillra med det bästa de vet – chokladtomtar i stora lyxiga bitar. Nästa morgon tassade jag ner för trappan och konstaterade i triumf att två fällor hade slagit under natten. Det var inte råttor men väl möss, den ena i skafferiet och den andra mitt ute på golvet. I vårat hem medan vi sov – mitt i centrala Visby. Så jäkla äckligt!
Ännu äckligare blev det när det en kväll bakom tv-soffan plötsligt började låta som att en bäver försökte gnaga sig in. Spåren, stora som kaninspår i snön ute på balkongen och en våning upp, avslöjade att det var en riktig storråtta som hade tagit sig in. Den hade klättrat rakt upp på ytterväggen. Hoppat in under takpannorna. Och försvunnit in i huset!
Jag tror att jag vet var de kommer ifrån. Jag är yrkesskadad. I jobbet har jag varit med och kikat ner i regionens dagvattenledningar, där råttor stora som kaniner springer fram och tillbaka. Antagligen finns det fler storråttor än gotlänningar på vår ö. De är så många att man har låtit installerat automatiska dödsmaskiner i rören. En liten sensor känner automatiskt av när en storråtta passerar, och skickar ett dödande spjut som spetsar den. Sedan petar automatvapnet av kadavret, som spolas vidare ut i avloppet.
Många som jag pratat med har just i år fått påhälsning av objudna gäster med lång svans. Jag vet dem där storråttor har gnagt gångar i gruset, in i deras källare, och tagit tvättstuga och andra utrymmen i besittning. Kloakråttor är vidriga, men vanliga. Jag tror att det är det fuktiga vädret som den här vintern får allt fler av dem att söka skydd och värme i våra bostäder.
Efter råttattackerna tänker jag att anfall är bästa försvar. I krigsförrådet med mat, som jag byggde flera år tidigare och långt innan det sorgligt och helt otroligt nog blev krig i Europa, har jag laddat en fälla med chokladtomte. Enligt kinesisk astrologi är det 2023 kaninens år. Hemma hos oss tycks vi ha fått råttans.
Har du också fått in ovanligt mycket möss och råttor i vinter, eller har du någon bra råtthistoria att bidra med? Hör av dig till mig!