30 patienter med svåra smärtor fanns i kön när specialisterna slutade

Visby lasarett saknar i dag smärtlindring i den organiserade form som fungerat i flera år, en verksamhet som initierades av Karl-Henrik Fridblom.
<span class=MR>Mer sofistikerad vård</span>
Han är den läkare som i dag är ensam kvar av trion som i ett par år varit det fungerande teamet tillsammans med en smärtutbildad sjuksköterska.
Det var Karl-Henrik som drog i gång det hela, sedan kom jag in i bilden på på senare år, Göran Dennerborg. Att arbeta med smärtlindring har blivit allt mer sofistikerat. Det har kommit fram nya metoder, inte bara inom den palliativa vården, alltså vården i livets slutskede.
Vi har förgäves bett om mer resurser för det här viktig arbetet som fungerar bäst om man jobbar i ett team.
Men arbetssituationen har varit tuff, kringpersonalen har haft stor arbetsbelastning, flera har tvingats till långtidssjukskrivning och vi har bett om mer resurser, men inte fått några, fortsätter Monica Pedersen.
Ledningen valde bort
Hon säger att sjukhusledningen medvetet prioriterat andra områden, att smärtlindringen fått stryka på foten.
Och det trots att vi menar att det är en lönsam satsning i långa loppet.
Kampen för något som personalen på smärtsektionen brann för samtidigt som man inte fick gehör för sina önskemål om mer resurser, var den utlösande faktorn när Göran Dennerborg slutade och bytte sjukhus för ett år (tjänstledigt).
Och när jag ser att ingenting händer, valde jag att göra samma sak.
Det fanns läkare, men vi kroknade. Jag är tjänstledig ett halvår för att arbete med smärtvård på Huddinge sjukhus.
Och vem vet, jag kanske får ta hand om gotlänningar som ju har rätt att söka sig till ett annat lasarett om de inte blir hjälpta i Visby.
Monica Pedersen menar att det behövs en ny organisation för smärtvården, en modell där smärtlindring blir ett eget kontoställe i budgeten och inte något som faller inom kirurgklinikens budgetram.

<span class=MR>Vill komma tillbaka</span>
I dag finns en smärtsköterska och överläkare Karl-Henrik Fridblom jobbar kvar. Det räcker inte, menar Monica Pedersen:
Patienterna blir lidande av att situationen utvecklats åt fel håll. Innan jag slutade skickade jag tillbaka alla remisser vi fått från andra läkare. Då fanns ett 30-tal patienter i kö, personer med svåra lidanden som köade för experthjälp.
Patienterna finns kvar, men kön är borta.
Man kan inte ha kö till en nedlagd verksamhet.
Men om lasarettsledningen visar att man vill satsa på smärtvården är jag beredd att stanna och jag vet att Göran också vill komma tillbaka om problem löser sig.