Coronapandemin påverkar hela samhället och har drivit upp priserna på bostadsrätter och villor rejält. Den gotländska marknaden kokar.
– Det är huggsexa om det mesta, säger Eric Randlert på Mäklarhuset och får medhåll av kollegor i branschen:
– Man är mer hemma och man lägger mer pengar på sitt boende. Många söker också större boende, för att man vet att man kommer att fortsätta sitta hemma och jobba, säger Niklas Harlevi på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.
Under de tre senaste månaderna har villapriserna på Gotland ökat 15 procent, mest i landet.
– Vi har haft några objekt som nästan dubblat priset, från 1,5 miljoner till 3 miljoner kronor, säger Niklas Harlevi och berättar att den höga prisbilden har gjort det svårt att sätta utgångspriser.
Och affärerna sker ofta blixtsnabbt – till och med innan första visning.
– Gå inte och dra på att åka och titta för länge, det är inte säkert att huset finns kvar, säger han.
Hugade spekulanter kan erbjuda flera hundra tusen kronor mer än utgångspriset och försöker ibland köpa huset, utan att ens ha varit på plats.
– Den som vill ha något måste ligga på, och inte sitta lugnt och vänta, säger Eric Randlert.
Hans branschkollega, mäklaren Ingrid Hedbom på Bostad och öliv, råder spekulanter att vara väl förberedda.
– Agera istället för att reagera. Det går inte att vänta och se vad som händer, pang så är det sålt, säger hon.
Det snabba tempot gör att många har lärt sig dyra läxor, sedan de saknat uppdaterade lånelöften från banken, eller inte kunnat bestämma sig tillräckligt kvickt.
– Det kan ha varit ditt drömhus som försvann, nästa gång är du mera snabb, säger Ingrid Hedbom och råder alla att ha tät och god kontakt med sina banker.
Elsa Langland och Johan Andersson har ett 40-tal objekt och fyra missade budgivningar bakom sig.
– Ett tag var det nästan som ett helgnöje att åka på visningar, säger de medan nyfödde sonen Eskil sover i vagnen.
De beskriver budgivningar som känslomässiga investeringar. Hur gärna vill man bo i huset, och till vilket pris?
– Man kan inte vänta hur länge som helst med att leva det liv man har drömt om. Till slut vill man komma till skott, säger Johan Andersson och berättar om hus de tittat på, men som aldrig blivit deras, i socknar som Martebo, Endre, Källunge, Väskinde och Halla.
Efter att aktivt ha letat hus i ett och ett halvt år beskriver de den uppgivna känslan som en sorts melankoli. Men så dök det renoverade 1930-talshuset i Väte upp i början på mars. Allting gick väldigt snabbt.
– Några hade en aggressiv budgivning och höjde med 100 000 kronor i taget. Vi höll oss och höjde med 20 000 varje gång, säger Elsa Langland.
Priset stannade på drygt 3 miljoner kronor och den 1 juni flyttar de in.
Med facit i hand är de glada att de fick vänta, och de sörjer inte missade budgivningar.
– Det blev väldigt rätt och nu känns det riktigt skönt, säger Johan Andersson och berättar om åkern vid huset i Väte där de drömmer om att odla för att bli mer självhushållande.
Deras råd till andra är att alltid göra så mycket research man kan. Kontrollera tillgången på vatten, och om det finns störande saker i omgivningen som fått tidigare ägare att sälja?
Att leta hus på en överhettad marknad, menar de, kan vara tärande.
– Jag känner att det är viktigt att stanna upp och bry sig för att inte tappa bort varandra, säger Johan Andersson.