41 nyinflyttade gotlänningar fick lära sig "allt" om ön

Kursledare har varit Calle Brobäck, Gotlandskännare, folkhögskolelärare och ivrig förespråkare för inhemsk integration. Hans filosofi är att alla som bor på Gotland är gotlänningar.
Jag tycker inte om att gruppera folk. Det låter naturligtvis motsägelsefullt när jag har startat en kurs för bara fastlänningar. Det är för att jag vill visa respekt för deras val att flytta hit. Det är jättespännande människor som flyttar omkring, och det finns en väldigt positiv ödmjukhet inför att närma sig sin nya hemort. De söker en möjlighet att hitta nya rötter, en ny bas att stå på både socialt och kunskapsmässigt.
Det har varit en utmanande och väldigt rolig kurs att hålla, säger han.
Det har varit oerhört många följdfrågor som också har lärt mig nya saker. Det finns en stor vilja att förstå och lära sig, få bakgrunder till de glättiga turistbroschyrerna.
En annan anledning till att Calle tog initiativ till kursen är, att han anser att Gotland är väldigt bra på att locka folk att flytta hit men betydligt sämre på att ta hand om dem som gör det.
För att visa att man är glad att det flyttar hit folk, så behöver man också arrangera något för dem, utan att för den skull särbehandla dem.
Att anordna särskilda kurser för inflyttade är något även företag som rekryterar "utifrån" borde kunna vara intresserade av, tror Calle. Dessutom har även infödda gotlänningar visat intresse...
Det är många som har sagt att "den kursen skulle du ju göra för oss, vi som alltid har bott här".
Det kan vara en tanke, menar Calle, men i det här fallet var även det sociala nätverket, eller bristen på det, en anledning att dra igång Kleiv pa.
Som inflyttad kanske man inte har så många egna kontakter. Här träffar man folk i en liknande situation och kan få nya bekanta.
Så har också skett, enligt Calle. Kursdeltagarna har fått bekanta ansikten att heja på i butiken eller ta en kopp kaffe med viktiga sociala bitar som inte alls är någon självklarhet för en inflyttad.
<span class=MR>Teori och praktik</span>
Kursen har innefattat tio teorikvällar och fyra heldagsutflykter. Deltagarna har tittat på allt från misteln, bulverket och fästningen i Tingstäde, Solberga kloster och korsbetning samt Dunehuset vid Snäck, till offerstenen på Laikar haid, strandridargården i Kyllaj och den anrika men igenvuxna trädgården i Jakobsberg. En dag tillbringades i Visby, med vandring genom Palissaderna, Visborgs slott och guidning på Fornsalen.
Teorin har handlat om offer- och bildstenar, slip-skåror, sandsstens- och kalkindustri, fornborgar, kajplök, raukar, ängen, tun, dricka och gotländska folkvisor. Gotländskt gott och blandat, kan man kanske säga.
Mitt mål var att ge en introduktion, visa på så många infallsvinklar som möjligt för att öppna dörrar och väcka nyfikenhet att fortsätta.
Kursen har också präglats av Calles unika kunskap om " de små sakerna", detaljer som inte står i några turistbroschyrer och som ofta går även infödda gotlänningar förbi.
<span class=MR>Murgrönan en pärla!</span>
Ta exempelvis murgrönan på Burmeisterska huset. Den tycker jag är en pärla! En del av stammen till den stora murgrönan, som frös ihjäl under krigsvintrarna, sitter fortfarande kvar uppe på husets sydöstra hörn. Den är tjock som en arm. En annan grej är de spår vi ännu har av gränder från medeltiden. Om man tittar från Donners plats rakt österut så ser man två valv inne i ett fönster. De hör till en gammal gränd, precis som man kan se på Frälsningsarmén och flera andra ställen.
Intresset för den allra första kursen för inflyttade gotlänningar har varit stort. Folkhögskolan fick neka flera personer, eftersom den snabbt blev fulltecknad. Det borgar för en fortsättning i höst, menar Calle, men allt beror på resurserna. Folkhögskolans tilldelning av statliga medel gör att frågan avgörs först när nästa läsår har fastställts.