Segregationen i Sverige har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Det slog Delegationen mot segregation fast i juli. Nu har myndigheten laserat ett digitalt verktyg där man kan se skillnaderna på lokal nivå.
– Många kommuner har inte råd att ta fram uppgifterna på egen hand, förklarar myndighetens chef Anders Kessling och påpekar att syftet är att skapa förutsättningar för förändring.
– Jag tror man underskattar platsens betydelse, tillägger han.
Segregationsbarometern, med uppgifter från 2019, delar in Gotland i tolv områden. De bedöms med hänsyn till boendes ekonomiska standard, utbildningsnivå och om de är långvarigt arbetslösa eller beroende av ekonomiskt bistånd. Med de resultaten görs en uppdelning i fem områdestyper, där två bedöms ha socioekonomiska utmaningar.
Av Gotlands tolv områden har två socioekonomiska utmaningar, och så har det sett ut ända sedan 2011. De två områdena är Hemse och Bingeby i Visby.
I Hemse har andelen med låg ekonomisk standard jämfört med 2011 ökat till 27,8 procent. Även de som behöver bistånd eller är arbetslösa har ökat, medan däremot andelen som bara har förgymnasial utbildning minskat.
I Bingeby har andelen med låg ekonomisk standard ökat till 25,1 medan andelen med enbart förgymnasial utbildning minskat. Andelen i behov av bistånd eller som är arbetslösa har ökat marginellt.
Delegationen mot segregation har fått kritik för att utpekande av områden med utmaningar kan vara stigmatiserande. Region Gotlands folkhälsostrateg Veronica Hermann tycker att man ska vara försiktig när med att peka ut områden, men är inte förvånad över resultatet:
– Socioekonomiska förhållanden har stor inverkan på hur människor mår. Regionen jobbar ihop med andra aktörer för att förbättra levnadsförhållanden och minska skillnader i hälsa som påverkas av socioekonomiska förutsättningar.
När Segregationsbarometern uppdateras i vår kommer även brott och trygghet att finnas med.
Gotland saknar områden som bedöms har stora utmaningar, och det finns inte heller något område i typen ”mycket goda socioekonomiska förutsättningar”. 91,7 procent av gotlänningarna finns inom de två grupperna ”socioekonomiskt blandade områden” samt ”områden med goda socioekonomiska förutsättningar”.
Därmed är skillnaderna mellan olika områden inte stora. Det märks när Delegationen mot segregation mäter ojämlikhet, det vill säga skillnaden mellan olika områden i en kommun. Skillnaden mäts i ett index, där 0 är ingen ojämlikhet och 100 är största möjliga skillnad. Gotlands län har index 27,5. Bara Dalarnas län och Jämtlands län har bättre.
– Det är svårt att göra jämförelser på länsnivå. I första hand är den till för att se skillnader på lokal nivå. När man ser områden med socioekonomiska utmaningar kan man fundera över vilka åtgärder som krävs för att få bort dem, och om det finns risk att samhället dras isär, säger Anders Kessling.
Även om ojämlikheten i det gotländska samhället verkar liten slog en utredning tidigare i år fast att skolan på ön inte är likvärdig. För att minska skillnaderna beslutade barn- och utbildningsnämnden i september att höja andelen av skolpengen som fördelas utifrån socioekonomiska kriterier. Det kommer främst att gynna Gråboskolan, Högbyskolan i Hemse och Klinteskolan. Fritidshemmen vid Gråbo, Tjelvar, Klintehamn och i Hemse får extra stöd, och bland förskolorna gynnas Tjelvar, Gråbo och Tallen i Hemse mest.