5 minuter med Theresa Andersson

Hur är det att komma från musikmetropolen New Orleans hem till Gotland?
- Det är helt olika upplevelser, de går inte att jämföra. Jag rekommenderar verkligen alla att åka till New Orleans, som ju förknippas så starkt med både jazz, rock och R’n’b. Men trots att jag Är bosatt där, har jag insett att jag ofta måste få komma hem till ön och bara njuta av luften. Förra sommaren var första gången jag kom hem för att spela mitt eget material, då var det nervöst. Men bemötandet var väldigt positivt så i år känns det bara kul att spela på Gotland igen.

Du experimenterar en hel del när du skapar din musik. Kan du beskriva din kreativa process?
- Jag vill egentligen inte inspireras av annan musik och sedan skriva låtar. Istället hämtar jag intryck från andra håll, från ljud runtomkring mig och saker jag ser. Jag har promenerat mycket längs Mississippifloden och spelat in ljud från de stora skeppsvarven där. Men jag har även suttit i min trädgård och målat färger och former som jag sedan försökt sjunga och göra musik av. Jag läser en bok nu om danserskan Isadora Duncan och precis som hon hämtar jag gärna inspiration från vitt skilda konstarter och intryck.

Snart släpps din nya skiva Hummingbird, Go! i Europa och USA. Hur låter den?
- Det är en resa i mitt livs trädgård. Den är solig och färgglad, med en del mörka hörn och gömmor. Den sticker till ibland och bjuder på en del överraskningar. Jag har gjort den tillsammans med en annan gotlänning, Tobias Fröberg, som jag träffade i New Orleans. Och för mixningen stod Linus Larsson, även han från Gotland. Det är jättekul. Vi är verkligen Team Gotland ute i världen. Det finns redan en EP att lyssna på, med fem låtar och fodral som min mamma nålfiltat för hand på Gotlands spinneri.
Och norskan Ane Brun finns också med på ett hörn?
- Ja, hon sjunger en av låtarna på skivan. Hon spelade in den tillsammans med Tobias och jag har egentligen inte träffat henne förrän häromdagen. Men vi ska troligen turnera tillsammans längre fram.

Vad kan vi förvänta oss av dina spelningar på Gotland?
- Det blir en intressant gryta av musik. Jag är inte en singer/songwriter, snarare ett en-kvinnas-band. På scenen har jag trummor, en klassisk gitarr, min fiol och skivspelare. Där finns även ett stort pedalbord som ser ut som kontrollpanelen i rymdskeppet Starship Enterprise. Pedalbordet styr jag med tårna.

Oj! Funkar det verkligen?
- Det vet man aldrig, men det är en del av spänningen, både för mig och publiken. Jag kanske snubblar över sladdarna och tvingas improvisera, någon i publiken kanske nyser eller tappar ett glas. Allt som händer blir en del av spelningen och upplevelsen.

5 minuter med Theresa Andersson

Musik föds inte alltid ur musik. När den skapas av Theresa Andersson kommer inspirationen från skeppsvarvens slammer eller trädgårdens prakt. I sommar lämnar hon jazzens hemstad New Orleans för några spelningar på hemön.