En händelse som blev mycket uppmärksammad. Cirka 2 000 personer ingick i de skallgångskedjor som letade efter de försvunna pojkarna.
Lennart Dahlin är en av dem som minns. Han var med och fann dem under isen i kanalen.
Det var lördagen 24 januari 1959 som brödraparet, tioårige Lars-Göran och sexårige Olle Matsson, försvann sedan de gått i väg från hemmet i Hejnum för att spela ishockey på en närbelägen skogstjärn. De påträffades sedan drunknade i Bogekanalen på söndagseftermiddagen.
I Gotlands Alllehanda måndagen den 26 januari 1959 får den tragiska olyckan stort utrymme.
Bröderna gav sig i väg från hemmet vid 13-tiden på lördagen. När de inte återkom hem sökte föräldrarna vid 15-tiden efter dem vid tjärnen, men där fanns de inte. Då skaffade man hjälp från grannfolk och ett 30-tal personer började leta.
Ett första spår
Vid 17.30-tiden larmades Romapolisen och några timmar senare hittades det första spåret, en grön halsduk. Med hund spårades pojkarnas gångväg och man konstaterade att de kommit vilse i det snöoväder som varit.
Fler och fler, civila och militär, anslöt sig till letandet i snöstormen. Ett 70-tal man under befäl av major Stig Runeborg marscherade en mil i de sanka markerna, med vatten upp till midjan. Myrisen höll inte för vuxna men hade hållit för pojkarna men spåren upphörde, de hade sopats igen i snöstormen, utan att spaningarna givit något resultat vid midnatt mellan lördag och söndag.
Vid 07-tiden på söndagen vädjades via radion om ytterligare frivilliga till sökandet. Det gav resultat. Cirka 600 bilar sökte sig till Hejnum, där spaningshögkvarteret upprättades i handelsboden. Patruller sändes ut för att söka av ett stort område, meter för meter.
Vid 13-tiden hade sammanlagt 900 man i 19 patruller skickats ut. Spaningarna koncentrerades alltmer till trakterna kring terrängen och kanalen vid Vesters vid vägen Visby-Slite.
Fann pojkarna
Vid 13.30 på söndagen påträffades så först den äldre brodern av en patrull bestående av orienterare från Visborgs OK.
Lennart Dahlin var en av dem.
- Vår grupp fick order att leta på en plats men vi tyckte det var idioti och valde en plats i en rät linje mellan huset vid Vester, där det lyst på kvällen, och fram till kanalen. När vi kom fram dit såg vi direkt att isen inte var slät som överallt omkring, utan den låg i skivor men det hade snöat över.
"Gick fort"
- Vi tog tag i gärdsgårdsstörar och började hacka och hittade nästan direkt en ishockeyklubba. Sen gick vi nedströms och hittade pojken där. Två av oss bar upp honom till Vesters och sen kom dom med den andra. Det gick väldigt fort att hitta dem när vi väl började hacka och fler och fler anslöt.
Lennart Dahlin, då boende i Visby men i dag i Hangvar, har genom åren tänkt mycket på händelsen.
- Det var första gången jag såg en död människa.
- Varje gång jag kör förbi platsen tänker jag på olyckan. Det var så onödigt.