Korka upp champagnen och utropa en skål. Det är 50 år sedan Gotland blev en kommun. Eller… vi kanske inte ska fira? Med jämna mellanrum dyker debattartiklar, medborgarförslag och insändare upp om att ön borde ha fler kommuner. Titta på Öland, där folkomröstade man 2019 och beslutade med bred marginal att ha kvar två kommuner. Med mindre enheter fattas viktiga beslut närmare medborgarna. Delaktigheten ökar och det stärker demokratin. Och lite konkurrens kan ju alltid stimulera.
Region Gotland är dessutom stor, mycket större än vad som sattes som norm vid reformen. Lagom storlek angavs till 8 000–10 000 invånare. Gotland har i år passerat 60 000.
Under 1900-talet minskades antalet kommuner i två omgångar. För Gotlands del innebar den första 1952 att 92 kommuner slogs ihop till 13: Dalhem, Fårösund, Havdhem, Hemse, Hoburg, Klintehamn, Ljugarn, Lärbro, Romakloster, Stenkumla, Stånga, Tingstäde och Slite (som blev köping). Reformen berörde inte Visby stad och landstinget (Gotland hade landsting 1863–1970).
Att minska från 92 till 13 var inte tillräckligt. Diskussionen om ännu en sammanslagning tog fart. 1962 beslutade regeringen att indela kommunerna i block, en liten förberedelse så att kommunerna lärde känna varandra lite bättre.
På Gotland bildades tre block. Sliteblocket omfattade Slite köping, Fårösunds och Lärbro kommuner samt delar av Dalhems och Tingstäde kommuner. I Visbyblocket ingick Visby stad, Romaklosters, Stenkumla och Klintehamns kommuner samt övriga delar av Tingstäde och Dalhems kommuner. Slutligen Hemseblocket med Hemse, Ljugarns, Stånga, Havdhems och Hoburgs kommuner.
Att dela ön i tre var inget nytt för Gotland, som redan under medeltiden var indelat i tredningar. En tredelad ö var även det som länsstyrelsen föreslog när en ny kommunreform förbereddes. Gotland skulle få tre centralorter: Visby, Hemse och Slite.
Öns kommuner hade en annan uppfattning, och ville ha fem kommuner. Som skäl angavs att ön hade fem rektorsområden för högstadieskolorna. Fårösunds kommun hade dock en avvikande uppfattning, och förespråkade en storkommun med Visby som centralort.
Trots att både länsstyrelsen och nästan alla kommuner ville ha fler kommuner fick Gotland en storkommun.
Hur kunde det bli så?
Riksdagen beslutade om indelningen den 23 april 1964. I en riksdagsdebatt som hölls drygt en månad senare citerade den gotländska riksdagsmannen Per Svensson några rader ur beslutet:
”Den av länsstyrelsen föreslagna uppdelningen av länet på tre block med respektive Visby, Slite och Hemse som centralorter har bestämt avvisats av en enhällig kommunal opinion. Samtliga primärkommuner jämte landstingskommunen har uttalat sig för att i stället fem block borde bildas. Sistnämnda förslag skulle dock leda till en indelning där två av blocken icke erhöll vare sig det befolkningsunderlag eller det differentierade näringslivsunderlag som bör eftersträvas. På grund av angivna förhållanden har övervägande skäl ansetts tala för att sammanföra samtliga kommuner i länet till ett kommunblock.”
Regeringen hade dock missuppfattat gotlänningarna, hävdade Per Svensson.
– Det är märkligt att — när den kommunala opinionen bestämt framhåller att den föredrar fem block i stället för av länsstyrelsen föreslagna tre — inrikesministern går i rakt motsatt riktning och slår samman Visby stad, Slite köping och tolv landskommuner till ett block omfattande hela länet. Inrikesministern vet mycket väl att den kommunala opinionen inte ville ha ett block för hela Gotland., kommenterade han.
Inrikesminister Rune B Johansson replikerade att representanter från departementet vid ett möte i Visby fått klart för sig att inga kommuner ville godta länsstyrelsens förslag om tre kommuner. Vid mötet ställdes en rak fråga: ”Föredrar ni en kommun framför tre?”
Svaret tolkades som om de gotländska kommunerna helst ville ha fem block, men i varje fall inte tre. Inrikesministern påpekade även att det fanns en del som uppgav att de i valet mellan tre och en kommun helst ville ha en, något som tagits upp i remissyttranden över länsstyrelsens förslag.
Per Svensson hävdade dock bestämt att departementet missförstått opinionen: ”Det gjordes icke något uttalande till förmån för ett kommunblock.”
Remissyttrandet som inrikesministern hänvisade till kom från Fårösunds kommun. I samband med att Gotlands kommun firade 30 år hölls 2001 en debatt om hur storkommunen skapades. Flera i panelen var med när besluten togs. Carl-Bertil Stenström (FP) som fick en ledande roll i storkommunen förklarade varför det inte blev tre kommuner:
Fårösundsborna sa att de inte vill åka till Slite utan till Visby!
Det fanns alltså ingen önskan från gotlänningarna att bilda en storkommun. Det finns en opinion för att dela upp Region Gotland. En av de som skrivit medborgarförslag i frågan är Reimer Thomsson i Hemse. ”Landsbygden kommer alltför ofta i kläm då Visby alltid kommer i första hand. Nuvarande kommun är också för stor” skrev han i de förslag han lämnade in 2007 och 2012.
Det blev avslag båda gångerna. 2007 redogjorde ledningskontoret om möjligheten att dela en kommun, men kom i sitt svar fram till: ” Ledningskontoret är inte av den uppfattningen att Gotlands kommun och dess befolkning har några uppenbara önskemål eller särskilda fördelar av en kommundelning varför detta inte bör initieras från kommunen sida.”
– 2007 tyckte jag att allt hade spårat ut. När jag ringde till kommunen visste ingen vart de skulle koppla samtalet. Jag tycker fortfarande att Gotland borde delas upp i fler kommuner, säger Reimer Thomsson och fortsätter:
- Hemse var en välskött kommun på sin tid. Alla hade koll på vad de gjorde.
Reimer Thomsson tror att det finns en opinion för en delning.
- Jo, det är många som tycker att det satsas alldeles för mycket i Visby. Landsbygden får ingenting.
Ledande politiker i storkommunen, 39:e störst av landets 290 kommuner, är regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C). Hon ser flera fördelar med att Gotland är en kommun.
– Jag tycker man var framsynt när beslutet togs. Gotland mår bra av att vara en kommun. Vi är en starkare röst utåt. Även om vi är en stor kommun så har vi mycket av den närhet som finns i mindre kommuner, säger hon och fortsätter:
– Kommunerna har ett brett uppdrag och för att klara det måste många av de mindre samarbeta.
Gotland gjorde ett försök att decentralisera besluten i vårdfrågor med de lokala vårdnämnder som fanns 1993-2001.
Med fler kommuner på Gotland skulle besluten komma närmare medborgarna.
– Då skulle det kanske vara lättare att rekrytera politiker från hela ön. Men jag tycker den geografiska spridning vi har i fullmäktige i dag är rätt okej, säger Eva Nypelius.