60 Ă„r pĂ„ samma arbetsplats IngaBritt Ă€r född 1919 och gick i pension 1984 men hon har aldrig kĂ€nt sig som en pensionĂ€rÂhon fortsĂ€tter att gĂ„ till arbetsplatsen och hjĂ€lper till dĂ€r det behövs Ă€n i dag
IngaBritt Thernström har arbetat 60 Ă„r pĂ„ samma arbetsplats. Hon kom till Ădins Garveri i Visby den 21 januari 1942. Hennes syster var gift med Rolf Ădin och IngaBritt började som barnflicka Ă„t den nyfödde Hans-Olof Ădin som senare skulle bli hennes chef.
Den 13 januari 1942 föddes Hans-Olof Ădin och den 21 januari kom IngaBritt till Visby med GotlandsbĂ„ten genom packis över Ăstersjön. Resan gick trots den strĂ€nga vintern bra, minns IngaBritt. Under den första mĂ„naden pĂ„ Gotland skulle IngaBritt vara barnflicka i familjen men senare skulle hon börja arbeta i familjeföretaget.
IngaBritt berĂ€ttar att hon hade en friare kvar hemma pĂ„ Ăland, det var en lantbrukare med en stor gĂ„rd och de skulle egentligen gifta sig i maj samma Ă„r. IngaBritt bestĂ€mde sig för att stanna kvar pĂ„ Gotland hos familjen Ădin dĂ€r hon trivdes och det blev inget giftemĂ„l.
<span class=MR>Tog emot skinn</span>
IngaBritt hade tidigare arbetserfarenheter frÄn Gustavsbergs porslinsfabrik utanför Stockholm dÀr hon arbetade pÄ kontoret under 1941. IngaBritt minns att hon trivdes aldrig riktigt bra i Stockholm, dÀremot kom hon att trivas i Visby.
Arbetet vid Ădins Garveri innebar att hon fick vara med och ta emot skinn frĂ„n de gotlĂ€ndska fĂ„rbönderna.
Hon berÀttar att hon snabbt lÀrde sig de olika gÄrdsnamnen och lÀrde kÀnna de trevliga mÀnniskorna. Den gotlÀndska dialekten gick ganska fort att lÀra sig att förstÄ.
PĂ„ 1940-talet hade Ădins Garveri sex anstĂ€llda och vid företaget bereddes skinnen. Efter det att skinnen var fĂ€rdiga fick IngaBritt vara med och putsa dem. Hon anvĂ€nde sig av en ullsax dĂ„ kanterna skulle snyggas till innan de mĂ€ttes upp med en speciell apparat.
<span class=MR>PopulÀra varor</span>
IngaBritt Thernström minns att under krigsĂ„ren var det stor efterfrĂ„gan pĂ„ skinnhandskar. Ădins Garveri levererade kalv- och fĂ„rskinn till ett företag i BorĂ„s som tillverkade handskar vilka sedan gick Ă„t som smör i solsken.
Kunderna kunde till och med betala i förskott för att vara riktigt sÀkra pÄ att fÄ handskarna.
En annan produkt som var populĂ€r bland kunderna var naturvĂ€star dĂ€r den vita ullen skulle vara vĂ€nd inĂ„t. En vĂ€st kostade 375 kronor pĂ„ 1940-talet och detta var mycket pengar pĂ„ den tiden. Ădins affĂ€r lĂ„g pĂ„ den tiden i stenhuset bredvid bulhuset i Visby.
FrĂ„n den hĂ€r tiden har IngaBritt ett lustigt minneÂi den gamla affĂ€ren fanns ingen spegel och IngaBritt fick dĂ€rför ansvaret att tala om för kunden hur denne sĂ„g ut i naturvĂ€sten.
<span class=MR>"Trivdes inte i London"</span>
Det blev aldrig sÄ att IngaBritt bildade egen familj. Ett tag sÀllskapade hon med journalisten Torbjörn Lindqvist pÄ GotlÀnningen. Han spelade fiol i Musikaliska SÀllskapet dÄ IngaBritt sjöng i Fredrich Mehlers kör. Lindqvist skulle senare fÄ jobb vid BBC i England och IngaBritt hÀlsade pÄ honom i London men kunde inte tÀnka sig att bosÀtta sig dÀr. Det blev Gotland och Visby igen för IngaBritt och livet gick vidare.
Ibland Ă„kte hon till Ăland och hĂ€lsade pĂ„ sina slĂ€ktingar. Ă r 1951 avled Johan Fredrik Ădin och hans son Rolf Ădin tog över företaget.
Senare skulle Rolfs son Hans-Olof Ădin ta över företaget och den lille pojken som IngaBritt en gĂ„ng sĂ„g efter som spĂ€dbarn skulle bli hennes chef.
Hon har flera gĂ„nger varit i Skottland och hĂ€lsat pĂ„ Hans-Olofs syster Marianne MacDonald. IngaBritts egen syster Gertrud Ădin gick bort i fjol 95 Ă„r gammal.
<span class=MR>Svamp och korsord</span>
PĂ„ fritiden har IngaBritt Ă€gnat sig Ă„t att sticka tröjor i olika fĂ€rger men numera blir det mest korsord. Ibland kan IngaBritt gĂ„ ut i skogen och plocka svamp och det blir dĂ„ ett besök vid de hemliga champinjonstĂ€llena. IngaBritt Ă€r född 1919 och gick i pension 1984 men hon har aldrig kĂ€nt sig som en pensionĂ€rÂhon fortsĂ€tter att gĂ„ till arbetsplatsen och hjĂ€lper till dĂ€r det behövs Ă€n i dag. Hon tar hand om kunder, svarar i telefonen och alla tycker att det Ă€r det naturligaste i vĂ€rlden att hon finns kvar pĂ„ arbetsplatsen.
 Hans-Olof och Hanne har alltid varit sÄ goa mot mig, sÀger IngaBritt Thernström.
SĂ„ jobbar vi med nyheter