Det eldhärjade flerbostadshuset i Eskilstuna.
Natten mellan den 7 och 8 november bröt en full utvecklad och förödande storbrand ut i ett flerfamiljshus på området Söder i Eskilstuna.
Eldsvådan ska ha uppstått på vinden – och där, i vindsvåningen intill, bor sedan en tid Adrian Nilsson, 24, uppvuxen på Hemse men numera Eskilstunabo.
– Jag vaknade runt 01.50 och märkte ett märkligt ljud. Först tänkte jag att jag glömt att stänga takfönstret i köket, att det regnade och att ljuden var droppar. Men nej, fönstret var stängt såg jag, säger Adrian Nilsson.
Vid det laget hade han sömndruckenheten släppt och sinnena skärptes. Det droppade inte; det knastrade.
– Då hörde jag flaskor som gick i kras inne på vinden. ”Vad är det för galningar som är och härjar på vinden så här dags?” undrade jag för mig själv. Så jag gick bort till titthålet. När jag såg röken som trängde sig ut genom gliporna från vindsdörren förstod jag, säger Adrian Nilsson.
Han klädde på sig med andan i halsen, störtade ut i trapphuset och ringde 112. Adrian Nilsson – som var först att larma – fick veta att brandkåren var på väg och att det bästa vore om han avlägsnade sig så fort som möjligt.
Instinkten sa honom något annat. I ungefär fem minuter uppehöll sig Adrian Nilsson i trapphuset.
– Jag hade en vän som sov över den natten. Han är bara 16 så prio ett var att se till att han kom ut i säkerhet. Sen tänkte jag att jag måste varna de andra som bor här. På larmoperatören lät det som att jag var den enda i huset som visste om detta. Så jag sprang flera vändor upp och ner mellan våningarna, plingade och bankade på dörrarna som en dåre.
”Om någon annan hade upptäckt branden före mig hade jag velat bli varnad”, säger Adrian Nilsson.
Din egen säkerhet då? Var du inte rädd?
– Nej, det var jag egentligen aldrig. Jag var väl fullpumpad av adrenalin.
Men till slut sa kroppen ifrån.
– När jag hade försäkrat mig om att alla som var hemma hade hört mig rörde jag mig upp mot min lägenhet. Jag fick för mig att vi hade glömt att stänga dörren. Men det gick inte att ta sig hela vägen upp. Det var mycket rök nu och jag började känna mig yr och få svårt att andas.
Adrian Nilsson anslöt sig till de andra som evakuerats utanför huset. Klockan 02.11 tog han upp mobilen och filmade taket som stod i lågor. 20 minuter tidigare hade han legat helt ovetande i sin säng och sovit.
– När jag pratar med vänner säger alla: Det där hade ju kunnat sluta riktigt illa. För mig har det inte riktigt sjunkit in än. Själv är jag bara glad att alla kom ut och mår bra.
När Adrian Nilsson kom ut på gatan stod taket i lågor. Efter en timme meddelade räddningstjänsten att branden var under kontroll.
Adrian Nilsson riskerade liv och lem för att varna andra. Rådigt agerat, som det brukar heta i såna här sammanhang. Något annat skulle ha varit otänkbart, säger han.
– Det är ju en extremt stressig situation, så man kan inte klandra någon som handlat annorlunda. Men jag har det där i mig sedan barndomen. Jag är Jehovas vittne och ett av de viktigaste buden är att man ska behandla sin medmänniska som man vill bli behandlad själv. Om någon annan hade upptäckt branden före mig hade jag velat bli varnad.
När denna intervju görs bor Adrian Nilsson i en tillfällig bostad.
– Det är ändå det jag tar med mig från allt det här. Att det finns så mycket kärlek i världen. Fyra av mina vänner tog ledigt dagen efter bara för att hjälpa mig. Senare den veckan åkte jag hem till Gotland, hyrde stuga på Fårö och bastade. Det var nog precis vad jag behövde då, det där gotländska lugnet. Jag har tagit med mig det hem till Eskilstuna, säger Adrian Nilsson.