Roger Moore spelade Agent 007 i sju filmer under tolv års tid.
"Live and let die", "Skyfall", "Licence to kill" och "Goldfinger" är inte bara titlar på Bondfilmer som spelat in åtskilliga miljarder på biodukar runt om i världen. Det är också signaturmelodier skrivna och framförda av världsartister som fått liv utanför agent 007:s filmimperium.
En James Bond- låt kan låta signifikativt för just det decennium den tillhör. Samtidigt går det nästan i första takten att avgöra om det är en Bond-låt som spelas – ett gemensamt Bondsound, om man så vill. Den person som ligger bakom "The James Bond theme" och lagt grunden för musiken är kompositören John Barry, även om det tvistats kring Monty Norrmans delaktighet i skrivandet. Den sistnämnde får än idag royalties för låten. Gudfadern av musiken är utan tvekan Barry, som också gjort musiken till inte mindre än elva James Bond- filmer.
Du som läser detta kan säkert höra den karaktäristiska basgången/gitarrslingan i huvudet: Dum de-de-dum-dum, dum dum dum, dum de-de dum dum, dum dum dum."
Magnus Fahlén, producent för Gotland big band och storblåsare i bandet, funderar först en stund på vad som gör en Bond-låt och sammanfattar det så här:
– Låtarna har något unikt. Igenkänningen ligger nog mycket i stråkarna som är genomgående. Det är inte farten som är grejen utan de är ofta byggda på samma sätt med ett maffigt intro, sen lugnar allt ned sig och det blir bara snygga melodier kvar.
Låten "Skyfall" med megastjärnan Adele blev titelspåret till 2012 års Bondrulle med samma namn. En klassisk Bondlåt, med stråkar och dramatik skulle få tittarna att minnas tillbaka på Shirley Basseys tidigare konstverk i Bond-genren. Succén blev total. Den toppade listan i elva länder, vann en Oscar, en Golden globe och en Grammy och är utan tvekan den största Bondlåt som gjorts, sett till framgångarna.
På lördag är det ett alltså ett storband som kommer vara på scenen, stråkarna som återfinns i låtarna kommer ersättas med brass.
– Nu blir det i en storbandstappning. Stråkarna är i vissa fall ersatta av saxofon, flöjter och klarinetter. Samtidigt är vissa av låtarna lite omgjorda, men publiken kommer naturligtvis känna igen dem.
Idén till att göra en storbandskonsert med agent 007- tema har Gotlandsmusiken hämtat från Danmark.
– För tio år sedan gjorde Danmarks radio en platta med Bondlåtar tillsammans med en tjej som heter Shirley. Jag gillade arrangemangen så vi köpte in en del av dem. Sen blandade vi in några gotländska förmågor i Filippa, Blossom och Fredrik, säger han.
Hur har ni valt ut låtarna?
– Det är väl mina egna favoriter. Alla Bondlåtar är faktiskt inga mästerverk. "Moonraker" vill jag minnas inte var så rolig. Men det är ju ytterst personligt det där. Vi kommer spela de mest klassiska låtarna, såklart. Men sen har vi några låtar som inte just varit titelspår som är lite roliga.
Johnny Cash, Brian Wilson, Alice Cooper, Blondie, Pet Shop Boys, och Radiohead. Dessa artister och band har alla en sak gemensamt, de har alla skrvit låtar som av någon anledning blivit refuserade eller blivit strukna i James Bond-filmer.
Roger Moore, tillsammans med Tanya Roberts och Grace Jones, till höger. Här under inspelningen av "A veiw to a kill".
Förutom Gotland big band kommer även solisterna Blossom Tainton, Fredrik Willstrand och Filippa Maurin stå på scen. Den sistnämnda utlovar stora kompositioner.
– Det blir en fläskig konsert. Låtarna är så maffiga. Det går inte att undvika dramatik. Speciellt när vi spelar med ett storband. Det kommer bli jättehäftigt.
Filippa Maurin är en av tre solister under spelningen. Hon lovar att det blir "pampigt".
Hennes favorit i låtskatten av Bondlåtar är Mr. Kiss kiss bang bang med Dionne Warwick. Den var först tänkt som temalåt till "Åskbollen", 1965, men ersattes av låten "Thunderball" med Tom Jones.
– Det var en helt ny låt för mig. Den ansågs inte tillräckligt gångbar som titellåt. Den är liksom flytande harmonisk och är väldigt roligt uppbyggd, det är nog min favoritlåt, säger hon.