"Aggressioner och våld är rop på hjälp"
Tonåringar som rånar och förnedrar gamla, som bränner ned skolor och dagis, som sprayar färg på husväggar.
Ungdomar som missbrukar, som skär sig och som skadar sig själva på andra sätt.
Allt detta hänger samman, menar Hans-Åke Norrby, rektor vid Högbyskolan i Hemse.
- Vad vi ser är olika uttryck för ett stort och växande utanförskap bland tonåringar, säger han.
Många rapporter har kommit bara det senaste året om att allt fler barn och ungdomar mår dåligt i Sverige. De mår psykiskt dåligt.
Folkhälsoinstitutets rapporterade så sent som i förra veckan att unga flickor i skolan mår allt sämre.
Liknande signaler kom från Socialstyrelsen i våras; antalet unga kvinnor som läggs in på sjukhus för att de försökt ta sina liv eller på annat sätt skadat sig själva har ökat kraftigt. Varje vecka försöker i genomsnitt 40 unga människor ta sitt liv eller skada sig, skrev man där.
- En ofärd håller på att smyga sig in i välfärden, har stressforskaren Peter Währenborg i Göteborg uttryckt det i föreläsningar om den utbredda ohälsan bland såväl vuxna som barn och unga.
Handlingsplan
Andra rapporter handlar om våld, slagsmål och överfall. På Gotland har polisen nyligen uppmärksammat ett gäng unga tonåringar som rånar och kränker vuxna missbrukare. Frustration och osäkerhet tar sig uttryck i våld.
På Gotland lyftes frågan vid senaste sammanträdet med kommunfullmäktige.
Utifrån en motion om att skapa en handlingsplan för att kunna hjälpa ungdomar med självskadebeteende kom en betydligt bredare debatt om ungdomars situation att växa fram. Miljöpartisten Hans-Åke Norrby, som då deltog i sitt sista fullmäktigesammanträde (han lämnarde politiken i och med valet), satte fingret på problematikens orsak. Utanförskapet.
- Vi har ett stort och växande utanförskap bland dagens tonåringar, sa han och han vädjade till alla i församlingen att hjälpa till att försöka bryta det.
Situationen är allvarlig, kanske rent av alarmerande, menade han.
GT sökte upp Hans-Åke Norrby på Högbyskolan i Hemse där han jobbar som rektor för att utveckla de tankar han kortfattat gav ord för i fullmäktigedebatten.
Det utanförskap du talade om, hur yttrar det sig? Och vad bottnar det i?
- Utanförskapet bottnar sig framför allt i detta att barn och ungdomar allt mer hänvisas till varandra. De som då saknar vuxna förebilder, trygghet och förankring skapar egna normer inom kompisgänget. Och det kan ibland gå väldigt snett, säger han.
Han menar att som samhället har utvecklats lever vi idag allt mer fjärmade från varandra. För barn och ungdomar innebär det att de naturliga vuxenkontakterna blivit färre.
Stor frustration
- I det gamla samhället fanns det alltid folk hemma, så är det inte längre. Var och en har sitt, vi lever i ett mycket mer sektoriserat samhälle. Föräldrarna börjar kanske jobba innan tonåringen ens har vaknat och på kvällen när man är trött är det tevesoffan som hägrar. Tiden för umgänge har krympt även i hemmen och dagens tonåringar identifierar sig därför mer med kompisarna än med familjen, fortsätter Hans-Åke Norrby.
Många klarar det här bra. De kanske är med i något idrottslag eller annan social verksamhet med vuxna ledare.
Men de som hamnar helt utanför är i riskzonen. Det är bland dem som egna normer, ofta i kollisionskurs med samhällets, kan uppstå.
Våld, droger, gängbildningar och självskador är beteenden som då kan utvecklas.
Om det är fler tonåringar som befinner sig utanför idag än tidigare vet inte Hans-Åke Norrby. Men utifrån myndigheternas rapporter kan man befara det.
- Men vad jag ser är att frustrationen är större och att de gör allvarligare saker, säger han. Jag ser också att väldigt många mår väldigt dåligt och att dom behöver mer kontakt med vuxenvärlden. Deras agerande är ett rop på hjälp, fast de kanske inte själva vet det, säger han.
Oroliga för samtal
Hans-Åke Norrby betonar allvaret i situationen, men han är samtidigt optimist och han är övertygad om att det går att bromsa den negativa utvecklingen.
Hans enkla lösning är tid.
- Jag tror det handlar om tid, säger han. Tid att umgås.
- Vi måste helt enkelt ge våra tonåringar mer av vår tid. Vi måste skapa fler naturliga mötesplatser för ungdomar och vuxna.
Till politikerna i kommunfullmäktige vädjade han att de skall se de ungdomar de möter.
- Detta att bli sedd är så viktigt, menar han. En igenkännande blick, ett "hej" eller några ord kan betyda mycket.
Men många är oroliga för att inleda ett samtal. Det har faktiskt gått så långt att vuxna är rädda för tonåringar, det finns till och med föräldrar som är rädda för sina egna barn.
- Mycket handlar därför om att övervinna rädslor, det är en tröskel att komma över, sen kommer det att gå lättare och lättare, säger han.
I ett större perspektiv handlar det om att återskapa förtroendet för vuxenvärlden. Och då räcker det inte med kommunala handlingsprogram, menar Hans Åke Norrby.
- Handlingsplaner i all ära, de är naturligtvis nödvändiga, men de löser inte alla problem. Och det är här jag tror vi gör fel när vi ska lösa problem i samhället idag. Vi ägnar allt för mycket tid åt det akademiska jobbet; det byråkratiska. Vi utreder och vi skriver handlingsplaner men vi får mindre tid över till mänskliga möten och kontakter.
Han har sett den här utvecklingen inom skolan. Där skriver man mycket planer numera, om elever som inte klarar målen, om arbetsmiljö och om jämställdhet. Men antalet vuxna per elev har successivt sjunkit sedan 1990-talet. Och eftersom den administrativa arbetsbördan ökat för lärare och annan skolpersonal blir tiden med eleverna ännu mindre.
- Jag tror vi måste börja prioritera de mänskliga mötena högre, säger Hans-Åke Norrby. Låta de gå före en del pappersarbete. De vuxna klarar nog oftast att vänta - och det är ju eleverna vi är till för
Namnstudier
Själv har han bestämt sig för att ägna den ökade tid han kommer att få i skolan i och med att han lämnat ifrån sig sina politiska uppdrag åt eleverna. I stället för fika i lärarrummet blir det fika i elevcafeterian efter maten till exempel och samtal med elever kommer att gå före arbete med rapporter.
Och han håller som bäst på med att plugga in namnen på alla 430 eleverna på högstadiet. De flesta sitter där redan.
Så jobbar vi med nyheter