Ahmadi Hekmat kom till Sverige för snart sex år sedan, hösten 2015. Då var han 14 år gammal och flyttade runt flera gånger innan han till slut hamnade på ett familjehem i Hemse.
Resten av familjen – mamma, pappa och hans två bröder – blev kvar i Afghanistan i staden Mazar-e Sharif, nära den nordvästra gränsen till grannlandet Uzbekistan. Staden nåddes i förra veckan av talibanerna, och familjen tvingades fly till huvudstaden Kabul.
– Först tog talibanerna över staden Balkh som är ganska nära Mazar-e Sharif. Redan då började folk bli oroliga att talibanerna skulle komma och det var många som lämnade sina hem och sina hus för att fly till Kabul. De trodde att där skulle det vara säkrare, säger Ahmadi Hekmat.
Han berättar att människor nu försöker fly landet på alla sätt de kan. I sociala medier kan man se filmer från Kabuls flygplats där människor förgäves försöker klättra sig ombord på de plan som är på väg ut ur landet. På broarna över till gränsen mot Uzbekistan är det så tjockt med bilar att de inte kan röra sig en meter.
Det är svårt att fly när en så stor andel av Afghanistans 38 miljoner invånare försöker lämna landet samtidigt.
– Alla har inte råd att fly, andra kan helt enkelt inte. Och det är inte särskilt många som ens har ett pass. Ingen i min familj har det. Man är för fattig för att kunna skaffa det, och folk har bott i Afghanistan i hela sitt liv. Innan det här hade de inga planer på att ta sig därifrån.
Att talibanerna tar över makten drabbar alla i samhället, men främst kvinnor som inte längre kommer att få studera eller gå ut ur huset utan att ha med sig sin man. Det berättar Ahmadi Hekmat som även oroar sig för sina yngre bröder.
– Mina bröder fyller 16 och 20 och jag är rädd att talibanerna ska försöka rekrytera dem till sina militära styrkor. Om de vägrar kan talibanerna göra vad som helst.
Han var nyligen i kontakt med sin familj och säger att de mår bra, men att de är rädda. När de tvingades fly Mazar-e Sharif i buss stoppades de fyra gånger av talibanska styrkor på vägen till Kabul.
Framme i staden möttes de av kaos. Många hade lämnat sina hem och allt de ägde, och fick förlita sig på gåvor för att kunna få i sig något att äta.
– De är oroliga över vad som kommer hända. Talibanerna har sagt att de inte kommer ge sig på vanligt folk i striderna, men när man sedan tvingas leva efter deras regler kommer det att bli som att leva i ett fängelse. Men med familjen...det är svårt. De säger åt mig att ta hand om mig själv, men jag kommer ju ändå att oroa mig. Jag vet inte vad som kommer hända med dem, säger Ahmadi Hekmat.
Han är också rädd att talibanerna snart kommer ta bort internet för alla i landet, och då kommer det bli svårare att hålla kontakten med familjen. Men än så länge går det fortfarande att ringa till varandra.
– Jag har sagt åt dem att de ska vänta lite nu och låta saker lugna ner sig lite först. Men om de får chansen att lämna landet ska de ta den direkt. Det spelar ingen roll var de hamnar, så länge de kommer bort därifrån.
Ahmadi Hekmat försöker läsa allt som händer och han följer med i nyheterna och på sociala medier, men det känns hopplöst att inte kunna göra någonting.
– Jag kan bara kolla och vara ledsen, och oroa mig för min familj. Det är svårt att sova på nätterna. Det finns ingenting man kan göra.