Det är inte första gången det görs ett reportage om Åke Edvinsson i gotländsk media, men är man lokal svampkonsulent så är man.
Så vi hängde med på en tur till herr kantarell uti enebacken. Eller, ja, i den rätt fuktiga mossan under de höga träden, mer specifika än så blir vi inte.
Svampställen är heliga. Närmast. Så lite som möjligt yppas. När Åke får frågan var han hittar sina skördar blir svaret ”i skogen”.
Han tänker jämt på svamp. Är han ute med subban och ser en parkerad bil tänker han inte att ”där står en parkerad bil”, istället börjar den inre varningslampan blinka: ”En konkurrent!”.
Och subban, förresten. Det är hans egen bil. En Subaru. Om någon undrade.
Det är ett svampår i år. September, oktober är de vanligaste skördemånaderna, men i år var säsongen igång redan i augusti.
Den regniga sensommaren har gjort gott för tillväxten.
– Det ska regna mellan varven…se där, en pluggskivling...och då ganska rejält så det verkligen kommer ner i marken. Är det för torrt stannar det upp, men nu är det perfekt, säger han.
Åke Edvinsson har sitt ursprung i lilla Granö i Västerbottens inland, längs Umeälven mellan Lycksele och Umeå.
Redan i tonåren minns han ett intresse för svamp, men det var först sedan han kom till Gotland 1986 som det tog fart.
– Då träffade jag min sambo Kerstin, det var hon som…en bleksopp, det är en hotad art, förlåt, det var hon som drog med mig och efter det är jag fast. Jag ser mer fram mot hösten än mot sommaren, faktiskt. Så otroligt med kremlor.
Jaså?
– Kremlor, i mängd. Det finns över 200 arter bara av kremla. För att inte tala om spindelskivling, de finns i 500 arter varav en del är dödligt giftiga. Men de är vackra att se på.
Han är klok som en bok, Åke. Känner arter i mängd bland de nära 8000 som finns i Sverige. Det är självlärt. Han skrattar, kallar sig tjurskallig nörd. Men det som intresserar är också lättare att ta in.
Och lära sig måste den som vill njuta skogens guld:
– Det finns inga genvägar, inga generella sanningar…oj, en panterflugsvamp, den har ett skadande nervgift. Ja, du ser, det krävs att man lär sig varje art. Det finns inte utrymme att chansa.
Om vi pratar matsvamp, vilka är de vanligaste att hitta på Gotland?
– Trattkantareller och rödgul trumpetsvamp, skulle jag säga. Där, ser du?
Vadå?
– En rimskivling. Det är Västerbottens landskapssvamp, faktiskt. Gotlands heter jordstjärna, en typ av röksvamp vars alla arter finns här på ön.
Trattisar och trumpeter, alltså. Vanliga kantareller finns också men jordarten här är inte optimal. Den gillar sandig mark snarare än kalkrik jord.
Men röd flugsvamp är väl ändå den coolaste svampen?
– Ja, det beror på hur man ser det. Den är ju giftig, men säkert den mest avbildade, röd hatt med vita prickar och en liten dörr att gå in i för de som bor där. Där är en fjällig taggsvamp, förresten.
Flera gånger i veckan tar sig Åke Edvinsson ut i skogen. Frys och förråd är redan välfyllda, men det är ändå svårt att motstå lockelsen. Skörden används i hemmet till såser och soppor.
Eller ger han sig ut på jakt efter nya arter. Tankar finns att skapa en gotländsk svampflora men det är ännu på idéstadiet.
Han har en del uppdrag från länsstyrelsen att inventera rödlistade arter, men allra mest gör han det för sitt höga nöjes skull.
– Det är avkoppling. Men svampblicken är alltid påkopplad, det blir så efter 35 år, det går inte att låta bli. Där, en bläckmuseron.