Enligt den senaste statistiken över antal besök på sjukhusbundna akutmottagningar i landet sticker Gotland ut. Akutmottagningen i Visby tar emot flest besökare som är 19 år eller äldre, per 1 000 invånare och har så gjort de senaste åren.
De senaste siffrorna från Socialstyrelsens statistikdatabaser är från 2018 och visar att mottagningen i Visby tog emot 400 besök per 1 000 invånare år 2018. Övriga regioner ligger på mellan drygt 200 till drygt 300 besökare. Västernorrland är den region som har näst flest besökare efter Gotland med 308. Ett ganska stort glapp alltså.
Men är det då så att gotlänningarna är mer benägna än andra personer i landet att uppsöka akuten istället för sin vårdcentral?
Nej, säger Charlotte Kaviani, verksamhetschef för akuten på Visby lasarett. Hon har tidigare jobbat vid Karolinska universitetssjukhuset och märker ingen större skillnad, snarare upplever hon att man var mer benägen att söka sig till akuten i storstadsregionen än på Gotland.
– Jag tror inte att gotlänningarna är mer benägna att söka till akuten än andra. Jag skulle säga att den stora faktorn är att vi på Gotland inte har närakuter som man har på många andra håll i landet och att vi har en stor turistanstormning. Utöver det kan faktorer som en ålderstigen befolkning spela roll, säger hon.
När det nya lasarettet i Visby planerades i slutet av 80-talet tog man i med råge och dimensionerade den nya akutmottagningen för 15 000 besökare per år. Den siffran har man för länge sedan passerat. Idag ligger man på 24 000 besök per år.
– De senaste åren har det dragit i väg något alldeles otroligt, säger Mats-Ola Rödén (L), ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Han ser flera orsaker bakom det ökade besökstrycket, men håller med Charlotte Kaviani om att en stor bidragande orsak till de många besöken på akuten är att Gotland inte har primärvårdsjourer.
– Vi är tvungna att ha en akutmottagning och vi är tvungna att ha en förlossning på Gotland. Det bestämdes sedan gammalt och det är det vi har råd med. Därför får akuten i Visby ta alla fall som en primärvårdsjour hade tagit hand om i andra regioner. Sen är vi väldigt många fler på ön nu. Om man slår samman alla de som vistas här under året så är vi redan idag långt över 65 000 åretruntboende.
Mats-Ola Rödén säger att vården måste bedrivas på ett annat sätt i framtiden, att situationen håller på att bli ohållbar. Det pågår därför ett arbete med att utveckla vårdcentralerna och deras kapacitet så att de kan ta ett större ansvar för akutsjukvården. Där ligger vårdcentralen i Hemse i framkanten.
– Där vill vi stötta så att man får bättre diagnostikmöjligheter, kan ta prover och undersöka patienterna på ett bättre sätt så att patienterna slipper åka till Visby, säger han.
Tryggehetspunkterna runt om på Gotland kommer också att utvecklas säger han.
– Vi vill skapa mer innehåll i trygghetspunkterna. Medarbetarna ska bland annat kunna åka ut och träffa patienterna. Det handlar mycket om oro när man blir äldre. Med trygghetspunkterna hoppas vi skapa en trygghet och komma närmare människorna. Det är lite det som är tankegången i det här.
Att regionen vill satsa på trygghetspunkterna tycker även Charlotte Kaviani är bra. Men hon påpekar att man måste jobba på flera fronter som akutens nuvarande lokaler.
– Vi har fått förbättrade lokaler och fått några fler rum, men de är fortfarande inte helt ändamålsenliga. Vi skulle verkligen behöva bygga den nya akuten för att klara oss med den bemanning vi har.
Hon menar även att befolkningen i stort, på sikt, skulle behöva lära sig egenvård. Hon upplever att vi har blivit sämre på det.
– Egenvårds-råd kan man ju få från 1177, men man kan också fråga sin gamla mormor eller mamma som man gjorde förr. Det gör man inte längre utan man går till akuten eller till vårdcentralen. Vissa av de fallen hade inte behövt gå någonstans utan kunde ha frågat en äldre släkting. Vi har till exempel folk som söker för bakfylla eller solsveda idag.
Till sist vill Charlotte Kavani även uppmana alla att inte utsätta sig för onödiga risker när nu vården är så hårt belastad som den är.
– De här som till exempel dansar på biltak nere i hamnen, på bilar som rullar, tycker vi inte om, det är inte bra, särskilt som vi fortfarande har en pandemi som belastar oss, avslutar hon.