Akutsjukhuset behålls trots för litet befolkningsunderlag

Inläggen till förmån för ett akutsjukhus på ön även i framtiden kom i anledning av att kommunens revisorer konstaterat att Gotland har för liten befolkning för att driva ett akutsjukhus med nuvarande utformning och organisation.
Det var HSO Gotland, Strokeföreningen, som i Borgens teatersalong arrangerade tisdagens seminarium om "Framtidens sjukvård på Gotland".
I panelen återfanns förutom Jan-Olof Henriksson och Åke Svensson även Ann Jönsson, politiskt sakkunnig socialdepartementet, Roger Syrén, politisk sekreterare Stockholms läns landsting samt Katarina Michanek, verksamhetsstrateg i kommunen.
Moderator var Olle Persson, ordförande HSO. Han konstaterade i sina inledningsord att han inte ville sticka under stol med en oro inför det framtida sjukvårdsläget på ön.
Vi inom handikapprörelsen är mycket oroliga, på grund av ålderssammansättningen av befolkningen och för allt stöd som de funktionshindrade behöver.
Inledningsvis fick panelmedlemmarna vardera 15 minuter för inledningsanföranden varefter det var fri frågestund för auditoriet.
Att Visby lasarett skall finnas kvar som akutsjukhus även i framtiden var de deltagande från ön rörande eniga om. Detta trots att kommunrevisorerna nu framhåller att finansieringsfrågan för detta är en nyckelfaktor för hälso- och sjukvårdens ekonomi.
Vi kan inte vara utan akutvård på Gotland, menade Jan-Olof Henriksson.
Vi ska behålla ett akutsjukhus med olika specialiteter, fastslog Åke Svensson.
80 000 nämns som behövligt underlag. Men då har dessa sjukhus inte allt, vi har rubbet, konstaterade Katarina Michanek.
Utomlänsvårdens skenande kostnader togs upp ur flera aspekter. Denna vård svarar för en markant del av underskottet i hälso- och sjukvårdsnämndens budget och av de 37 miljoner nämnden begärt utökning med i budgeten för nästa år ligger hela 20 på utomlänsvård.
En övervägande del av denna vård utförs inom Stockholms läns landsting. Därmed påverkas även Gotland av detta landstings för närvarande mycket dåliga ekonomiska läge med miljardunderskott.
Drygt en gång per dag (370 ggr/år) lyfter helikoptern för att föra en gotländsk vårdtagare till fastlandet, konstaterade Jan-Olof Henriksson. Oftast är destinationen Stockholmsområdet eftersom Gotland och Stockholm bildar en gemensam sjukvårdsregion.
Kommunen har också ett väl utvecklat samarbete, Hugo (Huddinge-Gotland) med sjukhuset i Huddinge som från årsskiftet slogs samman med Karolinska till Kus, Karolinska universitetssjukhuset.
Samarbetet fungerar utmärkt, menade Roger Syrén, främst Hugo. Men kostnadsutvecklingen i Stockholms läns landsting påverkar också Gotland på grund av ökade kostnader för utomlänsvården. Så vi sitter i samma båt.
Det föranledde Ulla Söderström att fråga om utomlänskostnaderna.
Saltas räkningarna för gotlänningarna?
Jan-Olof Henriksson kunde lämna lugnande besked:
Det är snarare så att vi får lite rabatt eftersom vi är en så stor kund.
Gotland får också in en del pengar på motsvarande sätt, främst genom att ge utomlänsvård åt turister sommartid. Exempelvis kostar det andra svenska landsting 1 500 kr per akutbesök. Sammanlagt kom det in 12 miljoner kronor denna väg till kommunen förra året.
- Hur vi samarbetar med övriga regioner är en överlevnadsfråga för Gotlands hälso- och sjukvård, fastslog Katarina Michanek. Inriktningen är att det skall ske med Stockholms läns landsting. Det är enklast och mest praktiskt. Det finns en samverkansnämnd som jag tror kommer att bli allt mer aktiv.
Nu ska vi också konsultundersöka och äntligen får svar på om ö-läget och det svaga skatteunderlaget gör Gotlands sjukvård dyrare än andra läns eller om vi kompenseras via statliga bidrag etc.
<span class=MR>Möjligheter-kostnader</span>
Panelen var enig om en skiljelinje i dagens sjukvård. Ett i och för sig i grunden angenämt men dock problem. Utvecklingen av vård och mediciner har gått snabbare än man kunnat ana varför allt fler åtgärder kan sättas in på sjukdomsdrabbade personer. Men det som överskuggar detta är kostnaderna.
Vi måste prioritera på stegen mellan ytterlighetslägena "Undvika allt för tidig död"-"Vara helt frisk", konstaterade Jan-Olof Henriksson.
Roger Syrén summerade att framsidan är den medicinska möjligheten/utvecklingen att behandla människor.
Baksidan är att kostnaderna har ökat kraftigt och intäkterna har inte alltid räckt till för att täcka "krokodilgapet" möjligheter-kostnader.
Sverige har redan i dag Europas äldsta befolkning. Vad den ytterligare åldrande befolkningen kommer att innebära för de framtida vård- och omsorgskostnaderna fanns det ingen enad linje kring.
Ann Jönsson menade att det var oerhört svårt att spekulera men framhöll att redan för tiotalet år sedan målades ett skräckscenario upp där det talades om en skattesats om 60 procent och obligatorisk samhällstjänst inom vården.
Men inget av detta har inträffat. Om vi vill kan vi ge den framtida vård som är möjlig men då krävs att minst tio procent av BNP går dit.
Det krävs en politisk prioritering inom vården på grund av den fortsatta framtida kostnadsökningen, summerade Jan-Olof Henriksson.