Mitt på bokomslaget slingrar sig en orm runt ett hål. Aron Landahl förklarar att det var svårt att veta hur den färdigtryckta versionen skulle bli, men att han är nöjd med resultatet.
Aron Landahl sitter på trappan till S:t Hansskolan där han själv gick i låg- och mellanstadiet. I år fyller han 39 år och är i full gång med sin karriär som barnboksförfattare. Nu är han aktuell med sin andra egenskrivna bok "Alla äter alla".
– Det här är sagan om en näringskedja. Vi får följa elva djur som äter upp varandra, ett efter ett, säger han.
Det var synen av en skogsödla som åt upp en spindel som gav Aron idén till boken. I ödlans mungipor stack spindelns ben ut.
– Att se ett djur äta ett annat djur är något man inte glömmer, det är en speciell syn. Det kändes som en kul form av berättelse. För varje ny sida i boken får du läsa om ett nytt djur som äter upp djuret på sidan innan, säger han.
För ungefär 20 år sedan fick Aron sitt första jobb som illustratör: Han skulle rita vykort till bandet Orientexpressen.
– Sedan dess har jag mer eller mindre jobbat med det. Jag har fått en del konstiga förfrågningar också. Ett amerikanskt vapenföretag ville att jag skulle rita vapen till deras reklam. Men det tackade jag nej till, säger han.
Utöver de två böcker Aron själv skrivit, har han illustrerat flera böcker med texter av Barbro Lindgren. Djuren och naturen har alltid varit ett intresse och Aron har både jobbat som naturguide och läst några terminer biologi på universitetet.
– Men jag hoppade av. Det akademiska var lite torrt tyckte jag. Jag gillar den mer berättande formen av natur, lite mer kuriosa, säger han.
För drygt två år sedan påbörjades arbetet med boken. Under tiden har Aron blivit pappa till tvillingar, som idag är ett och ett halvt år.
– Att ha barn har faktiskt gjort mig mer effektiv i arbetet. Jag har passat på att måla när de sover, det finns ingen tid för prokrastinering. Nu brukar vi sitta och peka i boken och härma djuren, säger han.
År 2019 släppte Aron Landahls sin debutbok "Dropp dropp", om ett mystiskt blodspår som visade sig vara hallonsaft.
Tror du att vissa kommer uppfatta boken som läskig?
– Ja, om du är ett djur som läser kanske, skrattar Aron och fortsätter:
– Men för människor är det nog bara spännande, oavsett ålder. Du undrar vilket djur som ska komma på nästa sida, tittar på detaljerna i bilderna och blir nyfiken.
Varje uppslag i boken har tagit Aron flera veckor att göra, men han är nöjd med resultatet. Nu har han fått ställa in sin andra, men inte sista, egna bok hemma i bokhyllan.
– Jag håller på att illustrera bilder till ett annat manus nu. Sedan har jag fler bokidéer som jag hoppas kommer att bli verklighet, säger han.