Alla blev glada utom en liten kalv

Vi släppte ut korna i går. Ut i vårsolen i full galopp. Alla blev glada utom en liten kalv som blev kvar ensam inne. Han var inte med riktigt när det hände, låg och sov och mamma glömde bort honom. Men till slut så kom även den lilla kalven med och allt var frid och fröjd. De har naturligtvis varit ute hela vintern. Gått omkring i halmen i ligghallen och ut på "plattan" för att äta. Men den här dagen fick de komma ut på vedbacken och springa av sig, sträcka ut sig, rulla sig i gräs och må riktigt bra.
De upptäckte snart att det var lite för tidigt. Det fanns ingen mat där ute och de kom snällt tillbaka när det blev dags för mat.
Jag har kollat efter en harv på någon åker senaste tiden. Ännu har jag inte sett någon men kanske jag får se det i dag. Harven på åkern är för mig vårbruk som är i gång. Och den glade bonden som har väntat och sett fram emot våren när det blir dags att sätta sig på traktorn.

Lilla Sara, ett år, vid Kysings i Vall gillar att åka traktor. Man sover middag så bra där, tycker hon.
Det är roligt att följa de unga bönderna och se deras entusiasm när de satsar på sina företag. I höstas var jag vid Kysings första gången och då var bygget i full gång. "Tror du det blir klart tills korna kommer?" undrade de. Och varje dag när jag körde förbi såg jag hur bygget gick vidare och det var nästan klart till mitten av januari som det var tänkt.
Den här gången var jag där mycket längre än vad som krävs för att göra ett reportage. Jag ville se själva mjölkningen av så många kor och jag ville se hur barnen lekte med kalvarna.

På LRF-stämman fick Curt Nicklasson pris, guldkammen, för sitt engagemang för ungdomarna. Priset delas ut av LRF-ungdom. I sitt tacktal sa han: "det är roligt att lära ut det man kan till ungdomar. Och skulle någon bli bättre än en själv, ja, då får man ta det också".
Ja, det är så man får se det.
Jag blev mormor i förra veckan. Det var en häftig upplevelse och jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv i glädjen över den lilla flickan. Och det ska bli roligt att se hur ungdomarna fostrar och tar hand om den lilla. Kanske de blir bättre än vi var på detta också.
Jag får säga som min bror sa när han satt och matade sista barnet av fyra med vällingflaskan: "fi sakran du, vad mat det skall i en sån här förrän det blir något av han".
Ja, mat skall det till, både till djur och människor. Och det är väl därför vi jobbar och sliter - för brödfödan.
Men det gäller att ha lite roligt också. Både när man jobbar och på fritiden. Som brorsan nu när han jobbar med lammungarna i hagen hela dagarna. På kvällen sen åker han ut i bygdegården och spelar Rone-cabaré. Det är roligt. Det är därför man orkar.
"Vad är det för opassande munterhet?" brukade Age Franking säga när skratten rungade på redaktionen.

Det händer faktiskt att man får sig ett och annat gapskratt även i dag på arbetstid. Fram på nattkröken när tidningen börjar bli färdig och alla slappnar av.
Då kommer de där skämten som man har hört ett antal gånger men som ändå lockar till ett härligt skratt innan man ringer till polisen och säger god natt.