Alla har en mormor som är Gotlandsfår

Korsningsprojektet har pågått i två år och det som skett hittills kan man säga är förberedelser. Nu har man kommit fram till själva den studie som är det viktigaste i projektet. Nu skall man noga kontrollera tillväxten på lammungarna. Alla växer upp under samma betingelser och blir det någon skillnad i tillväxt så kan den rimligtvis bara förklaras av det genetiska .
När de små lammen blivit stora och gått till slakt i höst får man det mest intressanta beskedet i det här projektet, nämligen vad det blev av lammen sett ur köttsynpunkt.
Vill utveckla fårhållningen
Men för att få hela bilden klar måste vi backa tillbaka i tiden.
Lövsta hade en hyfsad besättning av Gotlandsfår, men ville utveckla fårhållningen på något sätt. Lövsta skall ju ha en spjutspetsfunktion för gotländskt lantbruk. Tankarna föll på ett korsningsprojekt .
Utgångspunkten för detta är att fårhanteringen är inne i en stark förändringsprocess. Tidigare har all slakt varit koncentrerad till hösten. Nu är ambitionen att förse konsumenterna med färskt lammkött året om.
Gotlandsfåret lammar på våren om det får följa sitt eget beteendemönster. Korsnignslamm kan däremot lamma lite närsomhelst på året. Idén med projektet, som drivs av läraren Katarina Björn, är att undersöka om man genom att korsa Gotlandsfåret med andra raser kan hitta en korsning som kan vara användbar då det gäller att producera lammkött året runt. Det gäller att se om man kan hitta en treraskorsning som ger ett speciellt bra slaktutbyte. Även ullen och skinneen följs upp och utvärderas.
Kunskapen om detta är det sedan upp till etablerade eller blivande lammproducenter att ta vara på. Speciellt för eventuellt nya lär det vara intressant eftersom möjligheten för en nystartare att leverera höstlamm till slakteriet är stängd just nu.
Detta skall nu inte tolkas som att det är något fel på den traditionella fårhållningen. Det handlar här om att plocka fram ett komplement.
Dorsetavkomma bäst
Men åter till tiden då Lövsta stod med en besättning av rena Gotlandsfår. Det var inte så länge sen, men det har hänt saker sedan dess i alla fall.
Första åtgärden i projektet blev att dela besättningen i två delar och "tillsätta" olika baggar till delarna. Den ena delen fick en bagge av rasen Ostfriesiskt mjölkfår. Den andra halvan fick en Dorset-bagge ta hand om.
Förra året föddes det alltså två olika varianter av korsningslamm på Lövsta. Det var dels korsning Dorset/Gotlandsfår och dels Ortfriesisikt/Gotlandsfår.
De baggar som föddes gick till slakt förra hösten och då kunde man notera att korsningarna med Dorset gav ett betydligt bättre slaktutbyte än korsningarna med Ostfriesisiskt.
Ungtackorna gick vidare i projektet. I höstas kom två ytterligare raser in i projektet. Det var dels en bagge av rasen Texel och dels en bagge av rasen Suffolk.
Fyra sorter
För ett par tre veckor sedan föddes en ny omgång lammungar på Lövsta. I hagen i väntan på att komma ut på större bete går nu tackor och lamm tillsammans.
Det är alltså lammungar av fyra olika korsningar:
lGotlandsfår/Dorset/Texel
lGotlandsfår/Dorset/Suffolk
lGotlandsfår/Ostfriesikt/Texel
lGotlandsfår/Ostfriesiskt/Suffolk.

Det är svårt att urskilja de fyra olika korsningarna i hagen. Man kan dock klart se vilka ungar det är som har Suffolkbaggen som pappa. Det karaktäristiska för Suffolk-rasen är att individerna har svart huvud. Lammungarna efter Suffolkbaggen har blivit brunfläckiga..
Inte ens Katarina Björn kan se direkt på lammungen vilken sorts mamma den har. Hon måste ännu så länge se på öronmärket för att vara säker.Det är möjligt att de olika korsningarna skiljer ut sig från varandra senare.
Men utseendet är inte det viktiga i det här sammanhanget. Det är tillväxten det handlar om.
Jag hoppas att vi kan köra det här projektet ett varv till, säger Katarina Björn. Nu har vi 40 lammungar, ungefär 10 av varje korsning och det är i underkant för att man skall kunna dra några säkra slutsatser av.
Alla mödrar är förstföderskor i år och då blir antalet ungar begränsat. Om man gör om proceduren nästa år blir antalet ungar betydligt fler och man uppnår ett säkrare resultat.